I förra veckan hände något riktigt märkligt - och lite komiskt! Den finfina bilen som jag köpte för några veckor sedan fick jag ju inte ha kvar så länge eftersom den började krångla, den ville inte starta på mornarna, och en morgontrött bil är verkligen inte något för mig, så hon fick åka tillbaks till butiken och verkstaden för att få lite omvårdnad. Nu har hon varit där över en vecka så det verkar som att det var svårare att omvända henne än vad de från början trodde på verkstaden.
Under tiden har jag fått en svart (hur f"%n kan någon vilja ha en svart bil, det tog ju 20 minuter så såg den ut som det skabbigaste som åkt på ett par hjul...) liten pigg sexväxlad sak som talar om för mig hela tiden när jag ska växla (ruskigt irriterande i början, men jag förstår att jag är miljövänlig på nåt sätt om jag lyder). Eftersom jag trodde att jag bara skulle ha den här lånebilen i högst ett par dagar så har jag inte direkt brytt mig om att lära känna den, det var svårt nog att gå tillbaks till manuell växellåda efter att i tre dagar ha kört automat (jag har fått så jädra många kärringstopp den senaste veckan så jag rodnar bara jag tänker på det - och i morgontrafiken oxå...) jag hittar helljuset - det är bra, men resten får vara. Jag var ganska glad åt att det inte var P1 eller P2 utan en lite poppigare radiokanal som var inställd - tills lilleE gav sig på knapparna, då blev jag tvungen att köra ljudlöst istället.
Så i torsdags satt jag hemma och jobbade, för att Frasseman skulle få möjlighet att komma hem lite tidigare efter skolan, hade jag inte en av mina bästa dagar så att säga. Jag var ganska så muttrig sur och pessimistisk och tog kanske inte motgångar särskilt bra, och jag reagerade på små små små motgångar som jag vanligtvis inte ens reflekterar över. Vissa dagar är bara såna, och jag vet, att jag äger själv möjligheten att påverka detta efter alla mina chefsutbildningar och coachtimmar och allt vad det är jag har fått möjlighet att lära mig under åren, men vissa dagar hjälper det inte, jag är helt enkelt så muttrig för att jag vill det - försöker jag inbilla mig...
Så när jag skulle hämta lilleE efter dagis så råkade jag komma åt en knapp när jag skulle backa ut bilen och en man med mycket myndig röst börjar plötsligt tala: "...och den viktigaste faktorn är attityden. - Din attityd..." Ja, och så pratade han då vidare om hur jag med min attityd kan påverka mitt liv så att jag blir framgångsrik och den som har en bra attityd blir framgångsrik medan den med en dålig attityd (sån som jag hade haft hela dagen) blir medelmåttig...
Jahapp - jag fatta hinten... Jag hade på något sätt kommit åt att slå på stereon och fått igång CDn som satt i bilen som jag har fått låna, jag tryckte ut skivan för att se vad det var för något jag hörde, men det verkar vara en bränd skiva, den är grön och fin men helt utan text. Min nyfikenhet var dock väckt så jag fortsatte att lyssna när jag åkte till jobbet i fredags (jag behövde ju bli påmind om det där med inställningen ändå) och det rinner ut många klokord ur högtalarna på väg till och från jobbet den dagen om att man för det första ska ha en god attityd, alla människor har problem - även framgångsrika människor, det handlar bara om vilken inställning man har till dem och att man ska lösa dem, man ska ha en positiv inställning till andra människor och saker i allmänhet och man ska bemöta andra människor så som om de var den viktigaste människan på jorden (även tjänstefolk)
När han pratar om tjänstefolk och "mödrar med barn" så förstår jag att mannen jag lyssnar på (eller den som skrivit texten) är säkert hundra år gammal, så jag är ytterst nyfiken på vad sjutton det är jag lyssnar på. Han talar också om vikten av att sätta upp mål och fokusera på de mål man har satt upp och han beskriver hur många människor önskar sig så mycket, så det blir ingenting av det, därför att de inte fokuserar på en sak i taget, och det fenomenet vet jag att jag har stött på själv, skriver jag inga listor (som ju innehåller mina mål om att tvätta, vattna, tömma blivande badrummet osv) så får jag ingenting gjort, så några av hans klokord tar jag med mig, för självklart vill jag hellre vara framgångsrik än medelmåttig och jag hoppas hinna lyssna klart innan jag måste lämna tillbaks den svarta bilen - och cd-skivan :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar