Min positivitet håller i sig än så länge och jag har skrapat vatten i källaren med ett leende på läpparna - eller nästan iallafall, klarat av att hålla humöret uppe när den ena glödlampan efter den andre exploderar och jag får byta proppar lite nu och då.... Jag känner mig verkligen hemma här. Fredrik påpekade att jag verkade så glad häromdagen och jag känner mig verkligen glad! Tillfreds, nöjd med tillvaron. Det känns som att pusselbitarna börjar falla på plats. För det är ju inte bara de senaste månaderna under tiden som vi sålde huset, packade och flyttade som det har vart kaos. Vi flyttade ju faktiskt inte bara för att vi hittade det gula huset i Länghem. Vi började ju leta hus av en anledning.
Det känns som att jag har ett större tålamod just nu. Som att jag har större förmåga att hantera motgångar och löser problem på ett bättre sätt nu än innan. Det händer saker här mest hela tiden. Källaren vattenfylls, lampor exploderar, vi får ständigt besök av förre ägarens katt som ger mig lite ångest varje gång jag ser han (stackarn är hungrig och vilsen och jag vill så gärna ta hand om han, men jag förstår att det vore det dummaste jag kunde göra).
Jag fixar grejor själv igen, så som jag gjorde före jag gifte mig och fick barn och tog "kvinnorollen" i familjen. Jag vet inte om det har med flytten att göra, eller om flytten bara är en del i hela den processen - att hitta tillbaks till det där som är jag på riktigt. Lotta som faktiskt både kan byta däck, laga en punka och sätta upp hyllor.. När barnen var små, så satte jag mig själv själv åt sidan lite och jag tror att vi kände oss tvingade att dela upp vardagsbestyren för att få livspusslet att gå ihop och någonstans där så blev det fel. Plötsligt så klarade jag inte av att sätta på TV:n själv knappt. Jag visste inte hur man återställde larmet eller vad jag skulle göra när gräsklipparen hade stannat - för det var inte "mina" uppgifter. Det gav mig lite panik, jag kände mig inte så självständig som jag önskar vara.
Nu ska vi hitta tillbaks till vad som är viktigt för oss, vad vi drömmer om att göra och vill ägna oss åt för att må bra. Fredrik drömmer om att "bara sitta på en bänk och läsa tidningen i trädgården. "Bara vara" (han ska få en hammock hade jag tänkt). Jag skulle kanske bli lite rastlös av att sitta på en bänk - eller i en hammock och bara vara, men att gå ut och sätta mig på trappen med en kopp te och en bra bok är verkligen något jag längtar efter att göra. Jag gjorde några tappra försök på Björvik, men det var svårt att få sitta ifred där - eftersom grannarna fanns 25 meter bort.. Jag drömmer också om att göra det jag gör just nu, att få vara kreativ och låta det ta både tid och plats.
Härligt att det känns så!
SvaraRadera