Februari redan! Nu har vi bott här i en och en halv månad. Jag trivs jättebra och det verkar som att grabbarna gör det också! De pratar inte mycket om sin gamla skola/dagis/kompisar. Men det är väl det barn är så mycket bättre än vuxna på att göra - att leva i nuet. Jag och många andra vuxna med mig ska ju hela tiden hålla på att jämföra... Vad är det som gör att det förändras under uppväxten? Det är ju klokt att leva i nuet - med andra ord är mina barn klokare än vad jag är (i det här fallet).
Vad jag jämför? Allt! - Gamla huset vs nya huset. Gamla vägen till jobbet vs nya vägen till jobbet.. Jag jämför fröknar, dagis, skola... och önskar att jag kunde låta bli. För faktum är ju att det viktigaste är att vi trivs och mår bra. VAD det är som gör att det känns så är egentligen oviktigt! - När jag inte jämför så planerar jag - för framtiden... vad och hur jag ska göra med olika saker. Självklart är det bra med ett visst mått av planering, det är bra att han bensin i tanken och det är kanon att ha bokat en resa i alla fall några dagar innan man ska resa, men jag skulle kanske tjäna på att dra ner något på planering och lägga lite mer av den tiden på något annat kul. För det är en balans, planerar man bra så tjänar man tid, men planerar man för mycket, så kan det bli så att man lägger tid på att planera saker som inte ens blir av..
Så nu ska jag verkligen på allvar försöka att sluta jämföra en liten stund och fokusera på här och nu, våga se vad som händer utan att ha förberett mig allt för mycket. Bara njuta av tillvaron och ha kul med pojkarna. Gå in för mina projekt och ha kul i dem. Kanske kan jag lyckas, för en stund i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar