Detta är för tidigt, till och med för mig!

Idag vaknade jag redan vid halv fyra, det är väl tidigt att vakna, till och med för mig. Först låg jag och försökte somna om en stund, men det gick inte. Jag har två dagar kvar på mitt gamla jobb innan jag börjar på ett sexmånaders vikariat och jag har massor att göra o är väl lite nervös tror jag.. Det är konstigt att det är så svårt att sova när man behöver det mest! Det blir nog en tidig kväll i Rubnehuset i kväll :)

Cykelsäsong igång :)

Jag hörde på radion att våren är här nu, eller i alla fall i södra delen av Sverige. Härligt! Jag laddar för en vår på cykel, nästa cykelvasa har jag en tid jag vill slå, och det har jag bland annat tänkt göra med hjälp av ett par cykelskor:) Jag behöver också träna på att kränga av och på däcken för ifall jag skulle få punka... Ja så behöver jag ju cykla lite oxå förstås. Målet är att jag ska ta mig runt på 5,5 timmar i år. Borde vara en lätt match, men på 9 mil behöver man också kalkylera med diverse små motgångar på vägen. Jag är allt lite nervös inför övningskörningen med nya skorna. Säljaren tipsade mig om att hålla till på ett mjukt underlag i början. Bäst att jag knäpper hjälmen ordentligt oxå!

Ett tidigt vårtecken...

Morrnmorrn

Klockan är över åtta och jag är ensam vaken. Jag har hunnit köra en maskin tvätt, shoppa loss på Designtorget och bli rejält hungrig. Det lutar åt att jag nog äter frukost själv idag om mina sjusovare tänker ligga kvar i sina sängar länge till. Det verkar ha blivit en inbördes tävlan mellan de tre herrarna i familjen om vem som kan sova längst. LilleE kan bli riktigt besviken när han inte är den som stiger upp sist. Pappan brukar vara den som vinner och jag tycker inte att dom är kloka. Å andra sidan tycker F inte att jag är riktigt klok heller tror jag, som kan somna ifrån gossarna när de inte kommer till ro snabbt nog på kvällarna.

I torsdags ville lilleE prompt somna på mattan i sitt rum. Jag sa att det får han gärna, men täcket sover i sängen och helst vill jag att E ska göra det också, men han var mycket bestämd! Så han började plocka på sig pyjamas, en tomterock som han hittade i utklädningslådan och screammasken för att han inte skulle bli kall.. Flera gånger var jag inne och frågade om han hade det skönt och sa godnatt. Jo, han hade det så bra så bra, mattan äääär så gosig att ligga på... Godnatt godnatt sa jag igen och så somnade jag före Erik. Jag tror att Frasse under den här stunden smet in och somnade i pappans säng jämte mig också.. När F kom hem senare på natten så hade lilleE tydligen gett upp och låg och sussade gott i sin säng i alla fall.

Jag dansar!

"Livet består inte av att vänta ut stormarna, det handlar om att lära sig dansa i regnet"

Ja, det här "klokordet" stämmer bra med min inställning för det mesta. Självklart bryter jag ihop emellanåt när det stormar, och vill bara dra täcket över huvudet och stanna där, men för mig handlar detta mycket om att inte bara se sig som ett offer, utan att faktiskt försöka göra något åt de problem som dyker upp på vägen - om man kan. Om man inte kan påverka en "storm" så är det bättre att "dansa" än att gny o älta tänker jag.

Fast ibland, men bara ibland, kan det vara lite skönt att älta också. Många av mina problem löser jag med hjälp av andra, genom att "klaga lite" så får jag någon annan människas perspektiv på saker och ting och kan genom dem ofta hitta en lösning - eller se på mitt "problem" på ett annat sätt (det kanske också är att dansa?). Det viktiga är nog att faktiskt förstå och tro på att man själv för det mesta kan påverka om det ska bli en bra dag eller inte. Jag tror t.ex. att vi har hamnat här i Länghem i vårt underbara gula hus beror på att vi har dansat i regnet. Vi hade kunnat välja att stanna kvar och vänta ut stormen, och det skulle kanske ha blivit bra det med, men jag ångrar inte för en sekund att vi vände upp och ner på våra liv för en stund och bosatte oss här i stället!

Nu sitter jag i köket och skriver igen, det är fortfarande absoluta favvoplatsen. Jag sitter och längtar efter våren, vi har just avslutat sportlovet och ska återgå till "normala" rutiner igen. Det tog/tar längre tid än vad jag hade väntat mig att hitta ett "vardagsmönster" och få till rutinerna. De sitter inte riktigt som de ska ännu och jag märker att det leder till att det kör ihop sig allt som oftast för oss. Att vi skulle få lite mindre hemmatid på grund av längre resor till och från jobb visste vi så klart, men det är inte riktigt där det spökar, jag kan bara inte sätta fingret på vad det är som gör att det är svårt att hinna med vissa saker. Det kan till och med vara så att det inte ens har med flytten att göra, utan att det brukar vara så den här tiden på året... Jag känner mig bara så ovan vid att inte hinna med att utföra de enklaste sakerna. Men som med allt annat handlar det väl bara om prioritering och det värsta som kan hända är att saker tar lite längre tid och egentligen kanske det är så jag vill ha det (eller skulle behöva ha det :)

Det är inte så många veckor kvar innan de första vårtecknen borde dyka upp. Här inne har de spirat sedan länge. Rosa och ljusgrönt är färgerna som har fått ta över efter att jag städade ut julen och rosa pelargonior och en bukett med rosa tulpaner känns fantastiskt hoppfullt. Jag undrar så om det finns kvar några gamla lökväxter i den här trädgården så som det gjorde på Lilla Vägen, och jag vet fortfarande inte vad det stora trädet på vändplatsen är för något.

Visst trädgårdsarbete skulle vi kunna börja med redan nu, några träd ska sågas ner, och andra träd har grenar som hänger lite för lågt som vi kanske till och med borde ta nu, men samtidigt vill jag vänta lite innan jag gör något alls. Jag vill se vad det är, vad som kommer upp, om jag kan se något mönster i trädgården (den har ju tidigare varit fylld av gångar och "rum" som under årens lopp har tagits bort till förmån för en enklare skötsel förmodar jag). Jag vill också se hur vi vill använda trädgården, vart vi kommer att röra oss och hur våra behov ser ut innan jag rör för mycket. Under tiden får jag helt enkelt "drömma" lite och försöka hitta lite inspiration från andra håll.

Hantverkare på löpande band

Nu har vi fått bytt alla gamla proppskåp mot nya fina med automatsäkringar med jordfelsbrytare. Det känns tryggt och bra även om det kanske inte är den roligaste "renoveringen" att lägga sina pengar på och jag hoppas att elektrikernas jobb leder till att jag slipper byta glödlampor så förfärligt ofta. När elektrikern lämnat huset fick vi kalla in rörmokaren, för vår värmepump började låta väldigt märkligt och plötsligt hade vi bara 16 grader inne i huset. Nu är här varmt och gott igen, men jag fortsätter elda värmeljus bara för att det är så mysigt och snart är det så ljust på morgnarna så det är väl lika bra att passa på :)

Den här helgen kör vi "operation rensning". Vi samlade i samband med flytten allt skräp i en hörna i garaget, och den högen växte och växte. När jag tog ut mattan i hallen på ovanvåningen blev det ytterligare skräphögar som behöver forslas bort och hantverkarna som varit hos oss i veckan lämnade minsann lite skit efter sig de också. Igår fyllde vi en släpkärra och idag bär det av till sopstationen. Jag tror nog minsann att vi ska lyckas få tömt det blivande badrummet och kan börja förbereda det också den här helgen. Vi har bestämt vad vi vill ha för möbler och kakel där inne, och grabbarna önskar sig ett badkar, så trots att det inte ingick i planen från början så blir det nog så. Jag kom dessutom på en alldeles brilliant idé i natt som jag hoppas kunna sälja in hos Fredrik när han har vaknat :)

Borås trevligaste fik!

Café Boulevard måste det trevligaste fiket i Borås. De till och med packade in och skickade med oss det som blev kvar av den helt enorma muffinsen. Rekommenderas!

Dagens sport

Idag åkte vi pulka för fulla muggar, nu vankas det varm choklad och skorpor

Första sportlovsdagen

Den här veckan har killarna sportlov och idag har vi cyklat till affären och köpt margarin för att kunna göra lavendelskorpor att fika med sen. Mums!

SÅ BLIR DU FRAMGÅNGSRIK!

I förra veckan hände något riktigt märkligt - och lite komiskt! Den finfina bilen som jag köpte för några veckor sedan fick jag ju inte ha kvar så länge eftersom den började krångla, den ville inte starta på mornarna, och en morgontrött bil är verkligen inte något för mig, så hon fick åka tillbaks till butiken och verkstaden för att få lite omvårdnad. Nu har hon varit där över en vecka så det verkar som att det var svårare att omvända henne än vad de från början trodde på verkstaden.

Under tiden har jag fått en svart (hur f"%n kan någon vilja ha en svart bil, det tog ju 20 minuter så såg den ut som det skabbigaste som åkt på ett par hjul...) liten pigg sexväxlad sak som talar om för mig hela tiden när jag ska växla (ruskigt irriterande i början, men jag förstår att jag är miljövänlig på nåt sätt om jag lyder). Eftersom jag trodde att jag bara skulle ha den här lånebilen i högst ett par dagar så har jag inte direkt brytt mig om att lära känna den, det var svårt nog att gå tillbaks till manuell växellåda efter att i tre dagar ha kört automat (jag har fått så jädra många kärringstopp den senaste veckan så jag rodnar bara jag tänker på det - och i morgontrafiken oxå...) jag hittar helljuset - det är bra, men resten får vara. Jag var ganska glad åt att det inte var P1 eller P2 utan en lite poppigare radiokanal som var inställd - tills lilleE gav sig på knapparna, då blev jag tvungen att köra ljudlöst istället.

Så i torsdags satt jag hemma och jobbade, för att Frasseman skulle få möjlighet att komma hem lite tidigare efter skolan, hade jag inte en av mina bästa dagar så att säga. Jag var ganska så muttrig sur och pessimistisk och tog kanske inte motgångar särskilt bra, och jag reagerade på små små små motgångar som jag vanligtvis inte ens reflekterar över. Vissa dagar är bara såna, och jag vet, att jag äger själv möjligheten att påverka detta efter alla mina chefsutbildningar och coachtimmar och allt vad det är jag har fått möjlighet att lära mig under åren, men vissa dagar hjälper det inte, jag är helt enkelt så muttrig för att jag vill det - försöker jag inbilla mig...

Så när jag skulle hämta lilleE efter dagis så råkade jag komma åt en knapp när jag skulle backa ut bilen och en man med mycket myndig röst börjar plötsligt tala: "...och den viktigaste faktorn är attityden. - Din attityd..." Ja, och så pratade han då vidare om hur jag med min attityd kan påverka mitt liv så att jag blir framgångsrik och den som har en bra attityd blir framgångsrik medan den med en dålig attityd (sån som jag hade haft hela dagen) blir medelmåttig...

Jahapp - jag fatta hinten... Jag hade på något sätt kommit åt att slå på stereon och fått igång CDn som satt i bilen som jag har fått låna, jag tryckte ut skivan för att se vad det var för något jag hörde, men det verkar vara en bränd skiva, den är grön och fin men helt utan text. Min nyfikenhet var dock väckt så jag fortsatte att lyssna när jag åkte till jobbet i fredags (jag behövde ju bli påmind om det där med inställningen ändå) och det rinner ut många klokord ur högtalarna på väg till och från jobbet den dagen om att man för det första ska ha en god attityd, alla människor har problem - även framgångsrika människor, det handlar bara om vilken inställning man har till dem och att man ska lösa dem, man ska ha en positiv inställning till andra människor och saker i allmänhet och man ska bemöta andra människor så som om de var den viktigaste människan på jorden (även tjänstefolk)

När han pratar om tjänstefolk och "mödrar med barn" så förstår jag att mannen jag lyssnar på (eller den som skrivit texten) är säkert hundra år gammal, så jag är ytterst nyfiken på vad sjutton det är jag lyssnar på. Han talar också om vikten av att sätta upp mål och fokusera på de mål man har satt upp och han beskriver hur många människor önskar sig så mycket, så det blir ingenting av det, därför att de inte fokuserar på en sak i taget, och det fenomenet vet jag att jag har stött på själv, skriver jag inga listor (som ju innehåller mina mål om att tvätta, vattna, tömma blivande badrummet osv) så får jag ingenting gjort, så några av hans klokord tar jag med mig, för självklart vill jag hellre vara framgångsrik än medelmåttig och jag hoppas hinna lyssna klart innan jag måste lämna tillbaks den svarta bilen - och cd-skivan :)

Organiserar lite

Nu har pysslandet gått på lågvarv ett litet tag och fått ge plats åt andra viktiga saker istället. Fast i veckan gjorde jag och Erik faktiskt en finfin garderob till hans docka Max av en gammal skokartong förstås och jag har helhjärtat märkt upp både det ena och det andra i vårt hem med hjälp av Dymon jag fick av F för ett par veckor sedan. Han vet preciiiis vad jag gillar :) - Så nu är det tydligt vart vi förvarar både våra vantar, regnkläder och mjölken.... Jag vet inte om det kan kallas för pyssel, men det var allt lite pyssligt att få de där små klistermärkena att fästa på vissa ställen.

Igår började jag röja i det som ska komma att bli badrum så småningom igen. Jag är verkligen nöjd med att ha fått bort ett par säckar med skräp och jag gav mig också på den värsta flyttlådan (eller det är egentligen en påse..) av dem alla. Vi hade två "skräplådor" i det gamla huset. En i köket och en i tvättstugan, där vi lade alla möjliga saker som inte hade någon naturlig plats någon annanstans i huset. Det är t.ex. reflexer, nycklar och hänglås (inkl nycklar som vi är osäkra på vart de hör hemma), "ploppen" till ett av våra utebord.. - Ja ni förstår nog kategorin av saker.

Jag vände ner innehållet i de lådorna rakt ner i en stor påse och nu ska jag då försöka hitta en "naturlig plats" till alla dessa grejor i det här huset. Jag lyckades ganska så bra med ett helt gäng av dessa saker igår - som helt enkelt åkte raka vägen ner i papperskorgen. Reflexerna var också ganska lätta, de ligger i en skokartong tillsammans med ett par paraplyer på hatthyllan nu - men det är lite jobb kvar fortfarande. Gissa om jag ska fira när jag är klar med den där lådan! - För att inte tala om när jag har tömt rummet och fått hit en snickare. Tömma rummet är väl i sig inte något bekymmer - det är ju bara att bära ut grejorna till garget istället - eller till källaren - eller till verkstaden, men det skulle jag nog helst vilja kalla för fusk.

Veckan som kommer är det sportlov och då kommer jag och F att vara hemma med pojkarna halva dagarna var. Det ska bli kul, och jag har lite idéer om vad vi ska hitta på. Kanske kan jag få dem att hjälpa till med att röja ur blivande badrummet (de önskar sig ett badkar väldigt mycket, så det borde inte vara några problem) och åka till sopstationen med allt skräp vi har samlat på oss under flytten.

Jag kanske bara ska ställa den på sopstationen - jag undrar just hur mycket av detta jag skulle komma att sakna.. Jo, cykelnycklarna förstås, brandvarnaren kunde man ju faktiskt ha nytta av, kanske ska sätta upp den i garaget idag?

Stolt liten bagare

Idag bjöd Erik på sockerkaka som han hade bakat på dagis. Mums!

Recept på hemmagjord müsli

Jag vill gärna dela med mig av ett jättegott recept på Musli som jag brukar göra. När man gör den här müslin är det ett bra tillfälle att låta barnen vara med och hjälpa till i köket eftersom det mest handlar om att mäta och hälla upp saker, och det är inte så noga om det blir för mycket eller för lite av någon ingrediens, men ha gärna en sopborste nära tillhands. 

Receptet hittade jag på TV för länge sedan, men jag har modifierat det lite då jag tyckte att det ursprungliga receptet hade på tok för många ingredienser och nu gör jag det lite utifrån vad jag har i skafferiet. Jag har också gjort en LCHF-variant som är riktigt mumsig.

Godmorgonmüsli

Sätt ugnen på 225 grader

Blanda ca 12dl Gryn, t.ex. havregryn, rågflingor, dinkelflingor, kokosflingor och ca 4-5dl frön t.ex.sesamfrön, solrosfrön, linfrön, psylliumfröm. Hacka ca 2 dl nötter (mandel, hasselnötter, valnötter, andra osaltade nötsorter) och rör ner i blandningen

Blanda 2,5dl vatten, 1 d. honung och 1 dl rapsolja och rör sedan ihop med frön och gryn i en djup ugnsplåt.

Sätt in i ugnen ca 30 minuter, rör om ungefär var tionde minut. Låt müslin svalna innan du lägger ner den i en förvaringsburk. Den är jättegod med fil och lite äppelmos och kanel, eller som den är tillsammans med lite vaniljfil. 

LCHF-Müsli

Hacka blandade osaltade nötter och mandel grovt och blanda med t.ex. sesamfrön, solrosfrön, psyliumfrön, linfrön, pumpakärnor och kokosflingor (botanisera gärna i hälsokosthyllan eller vid naturgodiset i din butik, där brukar det gå att hitta alla möjliga sorters nötter och fröer), sprid ut blandningen på en plåt och rosta i 225 grader ca 5 - 10 minuter. Passa blandningen noga, de små fröna bränns lätt Rör gärna om då och då. 

Det viktiga när man ska göra LCHF-müsli är att man tänker på att undvika att ha i torkad frukt (frutksocker) och t.ex. gryn som innehåller kolhydrater, eftersom det är det man ska undvika när man äter en LCHF-kost. Men för smakens skull är det helt OK att ha lite, lite rivet äpple eller några blåbär vid serveringen. 

Servera müslin med trukisk yoghurt och lita frysta hallon eller blåbär. Man håller sig jättebra på den här måltiden som fungerar perfekt både till frukost, som mellanmål eller efter ett tufft träningspass.

Känner mig hemma här

Min positivitet håller i sig än så länge och jag har skrapat vatten i källaren med ett leende på läpparna - eller nästan iallafall, klarat av att hålla humöret uppe när den ena glödlampan efter den andre exploderar och jag får byta proppar lite nu och då.... Jag känner mig verkligen hemma här. Fredrik påpekade att jag verkade så glad häromdagen och jag känner mig verkligen glad! Tillfreds, nöjd med tillvaron. Det känns som att pusselbitarna börjar falla på plats. För det är ju inte bara de senaste månaderna under tiden som vi sålde huset, packade och flyttade som det har vart kaos. Vi flyttade ju faktiskt inte bara för att vi hittade det gula huset i Länghem. Vi började ju leta hus av en anledning.

Det känns som att jag har ett större tålamod just nu. Som att jag har större förmåga att hantera motgångar och löser problem på ett bättre sätt nu än innan. Det händer saker här mest hela tiden. Källaren vattenfylls, lampor exploderar, vi får ständigt besök av förre ägarens katt som ger mig lite ångest varje gång jag ser han (stackarn är hungrig och vilsen och jag vill så gärna ta hand om han, men jag förstår att det vore det dummaste jag kunde göra).

Jag fixar grejor själv igen, så som jag gjorde före jag gifte mig och fick barn och tog "kvinnorollen" i familjen. Jag vet inte om det har med flytten att göra, eller om flytten bara är en del i hela den processen - att hitta tillbaks till det där som är jag på riktigt. Lotta som faktiskt både kan byta däck, laga en punka och sätta upp hyllor.. När barnen var små, så satte jag mig själv själv åt sidan lite och jag tror att vi kände oss tvingade att dela upp vardagsbestyren för att få livspusslet att gå ihop och någonstans där så blev det fel. Plötsligt så klarade jag inte av att sätta på TV:n själv knappt. Jag visste inte hur man återställde larmet eller vad jag skulle göra när gräsklipparen hade stannat - för det var inte "mina" uppgifter. Det gav mig lite panik, jag kände mig inte så självständig som jag önskar vara.

Nu ska vi hitta tillbaks till vad som är viktigt för oss, vad vi drömmer om att göra och vill ägna oss åt för att må bra. Fredrik drömmer om att "bara sitta på en bänk och läsa tidningen i trädgården. "Bara vara" (han ska få en hammock hade jag tänkt). Jag skulle kanske bli lite rastlös av att sitta på en bänk - eller i en hammock och bara vara, men att gå ut och sätta mig på trappen med en kopp te och en bra bok är verkligen något jag längtar efter att göra. Jag gjorde några tappra försök på Björvik, men det var svårt att få sitta ifred där - eftersom grannarna fanns 25 meter bort.. Jag drömmer också om att göra det jag gör just nu, att få vara kreativ och låta det ta både tid och plats.

Pärligt

Det är fler än jag som gillar att skapa i vår familj. Erik tyckte verkligen inte att det räcker med blommor när vi ska på kalas till Anna idag. "jag vill göra ett halsband till Anna" berättade han, och så fick det väl bli... Halsbandet blev ett armband till sist och nu bär det av till Varberg en sväng

Ibland startar dagen bra - ibland inte

Ibland känns det som att jag har mer små motgångar än annars - eller så är det så att jag är mer uppmärksam i vissa perioder och reagerar starkare på saker som jag vanligtvis inte ens reflekterar över. Den senaste veckan är en sådan period. Den här gången tycker jag att jag tar det ganska bra, jag har lyckats hålla modet uppe hyfsat och kan för det mesta tänka att det här är ingenting mot hur andra har det och jag har många gånger direkt också kunnat se det komiska i situationen. Som t.ex. i tisdags när jag satt fast med handen mellan sätet och förvaringsfacket i bilen på flygplatsen och faktiskt inte kom loss på en stund, eller det faktum att jag satt fast på grund av att jag hade tappat visakortet under bilsätet och att jag under jakten efter kortet tappade nyckeln där jag sedan fastnade... Jag gick t.o.m. och småskrattade när jag lyckats ta mig loss och gick för att ta mig igenom säkerhetskontrollen.

När jag i helgen tappade ut ett helt Oboypaket på köksgolvet konstaterade jag snabbt att chokladdoften var helt OK i jämförelse med den "gamla mattlukten" som sprider sig från det blivande badrummet till resten av huset, och det är ju klart bättre med Oboy, än t.ex. filmjölk..

Igår däremot, hade jag lite svårare att fnittra glatt när först bilen inte startade och sedan var kaffet slut hemma, inledningen på dagen var med andra ord inte den bästa man kan ha... På något sätt lyckades jag trots den usla starten att vända på mitt humör och dagen förlöpte utan några större incidenter och jag måste säga att jag föredrar ändå ett gäng små motgångar än enstaka stora!

Nu ska jag ge mig upp på vinden för att försöka hitta lite barnböcker. Jag har några lådor kvar att packa upp sedan flytten :)

Sådär - nu har jag hittat tillbaks igen!

Under flytten så tog jag en kort träningspaus - som blev en ganska lång paus på över två månader eftersom jag åkte på en märklig förkylning som kom och gick och satte sig på handleder och i nacken och lite överallt. Jag har haft mitt livs första nackspärr och det beskyller jag den här förkylningen för. Det har alltså inte varit helt aktuellt att träna även om jag emellanåt hade kunnat hitta lite tid till det. Det hade helt säkert t.o.m. varit ganska bra att fortsätta med träningen vid sidan om packning, bärande och flyttstäd, då kanske jag hade hållit mig frisk.. Men det får jag aldrig veta och därför ska jag heller inte älta, utan bara vara glad åt att jag ÄNTLIGEN har kommit igång igen :)

Under i stort sett hela mitt liv har jag i kortare perioder tränat olika saker med ganska långa pauser emellan. Som de flesta barn testade jag alla sporter som fanns att testa på orten där jag bor och har därför bland annat både fotboll, tennis, skidåkning och innebandy i bagaget. Bollsport var dock inte riktigt min starka sida och i högstadiet fastnade jag ett litet tag för friidrott. Andra intressen (läs fika och festa) tog överhanden i samband med att jag började gymnasiet och idrottandet fick ligga på hyllan under ganska många år. Jag hade som tur var fysiskt krävande arbeten på den tiden och eftersom jag också åkte buss vart jag skulle så tror jag att vardagsmotionen räckte ganska bra för min del.

Det var egentligen först när jag fick ett stillasittande jobb som jag började gå upp i vikt (lite i smyg sådär...) en annan faktor var att jag just hade passerat trettio, och det har jag fått höra sen jag var tre äpplen hög, att när man passerat trettio börjar kroppen leva sitt eget liv och det gällde definitivt på mig för  plötsligt hade jag gått upp tolv kilo och jag fått min livs första arbetsskada - på ett stillasittande jobb (!) Fortfarande såg jag (och säkert många andra också) mig som en "liten" person. Ser jag på bilder från den här tiden så är det helt overkligt att jag kunde ha en sån bakvänd självbild - ungefär som en anorektiker utoin. Jag såg alltså mig själv som liten och smal - fast jag hade gått upp fyra storlekar på alla kläder.

För två år sedan skadade jag mitt knä, då blev jag för en kort tid handikappad, kunde inte köra bil, kunde inte bädda sängarna (det var iofs ingen större förlust) kunde inte rensa landen i trädgården. Knäskadan tog en väldigt lång tid att läka och till viss del berodde det på min dåliga fysik. Detta blev vändningen för mig. Jag bestämde mig för att göra vad jag kan för att få leva ett så friskt liv jag kan - så mycket som jag själv kan påverka det.

Jag började med att promenera eftersom det var i stort den enda form av träning som mitt knä tillät, och jag började också att tänka på vad jag åt. Efterhand så blev promenaderna allt längre och jag ökade i takt. All min träning har jag lagt in i www.endomondo.com och jag tycker att det är ganska intressant att gå tillbaks och se hur det har utvecklats över tiden. Så småningom så kände jag att promenaderna inte räckte till, utan jag lade till andra träningsformer för att få större utmaningar. Jag kände mig snabbt mycket piggare, gladare och friskare, och jag är så glad att jag har kommit igång igen - jag vill att det ska vara en livsstil för mig att röra på mig, och jag vill inte att det är det första jag prioriterar bort när tiden inte räcker till.

Det är stort!

Idag gick Rasmus hem från skolan själv för första gången. Stora killen :)

Försök att leva i nuet

Februari redan! Nu har vi bott här i en och en halv månad. Jag trivs jättebra och det verkar som att grabbarna gör det också! De pratar inte mycket om sin gamla skola/dagis/kompisar. Men det är väl det barn är så mycket bättre än vuxna på att göra - att leva i nuet. Jag och många andra vuxna med mig ska ju hela tiden hålla på att jämföra... Vad är det som gör att det förändras under uppväxten? Det är ju klokt att leva i nuet - med andra ord är mina barn klokare än vad jag är (i det här fallet).

Vad jag jämför? Allt! - Gamla huset vs nya huset. Gamla vägen till jobbet vs nya vägen till jobbet.. Jag jämför fröknar, dagis, skola... och önskar att jag kunde låta bli. För faktum är ju att det viktigaste är att vi trivs och mår bra. VAD det är som gör att det känns så är egentligen oviktigt! - När jag inte jämför så planerar jag - för framtiden... vad och hur jag ska göra med olika saker. Självklart är det bra med ett visst mått av planering, det är bra att han bensin i tanken och det är kanon att ha bokat en resa i alla fall några dagar innan man ska resa, men jag skulle kanske tjäna på att dra ner något på planering och lägga lite mer av den tiden på något annat kul. För det är en balans, planerar man bra så tjänar man tid, men planerar man för mycket, så kan det bli så att man lägger tid på att planera saker som inte ens blir av..

Så nu ska jag verkligen på allvar försöka att sluta jämföra en liten stund och fokusera på här och nu, våga se vad som händer utan att ha förberett mig allt för mycket. Bara njuta av tillvaron och ha kul med pojkarna. Gå in för mina projekt och ha kul i dem. Kanske kan jag lyckas, för en stund i alla fall.