Skatta honung

I går eftermiddag skattade vi honungen i vår egen bigård. Det var lite nervöst eftersom det var första gången vi gjorde det på egen hand, men det gick riktigt bra. Båda samhällena ser starka ut tycker jag. Det är mycket bin i båda kuporna och om jag jämför med avläggarna i föreningsbigården så ser inte vår avläggare ens ut som en avläggare utan som ett fint litet samhälle. Under tiden vi skattar så funderar vi också på invintring. Båda samhällena har varit på en låda sedan vi gjorde avläggaren men frågan vi ställer oss är om de ska vara på en eller två lådor under vintern. Håller man dem på en låda riskerar vi att de svälter ihjäl då de kanske är för många bin i förhållande till mängden foder som får plats i lådan. Håller vi dem på två lådor riskerar vi att de fryser ihjäl ifall de är för få. Vi fattade ett beslut igår om att hålla båda samhällena på två lådor under vintern, men efter besöket på föreningsbigården nästa gång kan det hända att vi ångrar oss.. Vi får se. Oavsett vilket så tror jag i alla fall att båda samhällena är starka nog för en övervintring. Annars kan man flytta bin från ett svagt samhälle till ett starkare samhälle inför övervintringen efter att man har tagit bort drottningen.

Ungefär den här tiden på året brukar arbetsbina slänga ut drönarna ur samhället - "drönarslakt". Detta för att det inte kommer att finnas fler drottningar som behöver paras under vintern - alltså har drönarna inte längre någon arbetsuppgift, och bisamhället vill inte ha kvar individer som inte gör någon nytta för samhället eftersom dessa individer minskar samhällets möjlighet till överlevnad. Till våren föder istället de övervintrade arbetsbina upp nya drönare.

Inför vår skattning hade vi förberett oss med en borste, tomma lådor, några extra ramar med mellanväggar och tidnigspapper. Rökpust och kupkniv ingår tillsammans med slöjan alltid i vår arsenal när vi går in i kuporna. En tom låda fick stå i garaget så att vi kunde bära iväg med de avborstade ramarna en bit. Man behöver vara ganska snabb när man borstar, för det kommer hela tiden nya bin och sätter sig på ramen. En tom låda hade vi vid sidan om samhället och där satte vi de ramar som var halvutbyggda och halvfulla eller inte övertäckta, som vi helt enkelt inte ville slunga. Sedan satte vi tillbaks dessa till bina tillsammans med några ramar med mellanväggar och flyttade upp spärrgallret, så att sammhällena nu står på två lådor.

Det vi kunde se på våra ramar var att bina hade ätit en del av sin insamlade mat, trots att det har varit ganska bra väder de senaste veckorna vilket jag antar innebär att det inte finns så mycket nektar att samla in längre.

Just nu ser det ut som att bina i ren panik drar in vad de kan hitta eftersom hela vinterlagret blev stulet igår och jag tycker nästan lite synd om dem. Ungefär en timme efter skattningen igår så var det helt lugnt utanför kuporna igen, men nu är det fullt liv och de flyger fram och tillbaks. Jag undrar just vad det är de drar in.. Själv ska jag lacka foderlådorna innan jag kan ge dem vinterfodret, och köpa socker. En hel del socker kommer att gå åt till infodringen.

Imorgon ska vi täcka av ramarna och slunga ur honungen ur dem. Eftersom jag missade det tillfället med vår förening så har jag inte övat i förväg utan svärfar ska få lära mig hur man gör. Det är imorgon jag har sett fram emot hela året. Allt det andra jag berättat om hittills har bara varit en helt fantastisk och oväntad bonus. En del av honungen kommer vi att tappa upp direkt - som nyslungad honung. Resten ska vi ha i en stor hink och röra och röra och röra i ett par månader eller nåt tills den blir färdig och kn tappas upp på burkar. Men det berättar jag mer om efter morgondagens äventyr!

Vi har satt upp ett par bräder till kupan för att hjälpa till att leda in bina i kupan igen

Det är väldigt bra att vara två när man skattar så kan en hålla och en borsta bin. Observera den supersnygga outfiten - "Strumppaket" är obligatoriskt när man går in i kupan. Bina går nämligen uppåt när de kommer innanför kläderna. 

Här en ram som inte ska slungas.

Bina spatserar snällt in i sin kupa igen efter att vi har slängt ut dem och snott deras mat.

I det nya lilla samhället var det inte så många ramar som kunde slungas. De flesta var halvfyllda  och några var bara delvis outbyggda mellanväggar, men här hade jag ju på ren chansning satt på en extra låda från början och vi hade verkligen inte räknat med att få ut någon honung alls härifrån. Jag är glad att jag satte till en låda eftersom vi nu har fått ytterligare nästan tio utbyggda ramar.