Jag har nog vetat om ganska länge att jag inte ska köra det här loppet utan att riktigt egentligen ta emot och acceptera den vetskapen.. Det handlar inte om att jag inte kan av fysiska skäl, det handlar inte heller om att jag inte vågar. Egentligen så vet jag faktiskt inte varför jag inte vill och det är nog därför det är så svårt att säga att jag inte kommer att cykla det här loppet. Jag har ingen bra förklaring. "Det är ju bara 4,5 mil, det är ju ingen match" - Jag har försökt backa tillbaka till när jag anmälde mig. Hur tänkte jag? Vad kände jag? Vad var det som gjorde att jag ville köra det här loppet då? - Jag vet inte det. Jag såg inte fram emot det igår. jag tyckte inte att det skulle bli kul och jag såg det framförallt inte som en utmaning där jag kan utvecklas och växa. Kanske var min utmaning den här gången att ta ett steg tillbaka och lyssna på mitt hjärta och följa det?
Jag har kört Cykelvasan två gånger tidigare. Då körde jag det långa loppet och det var verkligen en utmaning och när jag rullade över mållinjen så kände jag mig så jäkla stolt över min prestation. Förra året kände jag mig nöjd med att ha slagit min egen tid och jag kände mig "färdig" med det långa loppet på cykelvasan, jag förstår verkligen inte varför jag anmälde mig till korta?
Jag känner mig väldigt nöjd med mitt beslut att inte köra och vi hade en mysig dag tillsammans igår. Jag fick vara med när småkillarna körde sina cykellopp och vi hade en riktigt skön "slappardag" medan storkillarna förberedde sig för sitt lopp idag under eftermiddagen och kvällen.
Idag är det strålande solsken igen och jätteskönt väder ute, småkillarna cyklar i hoppbacken och just nu sitter jag i solen och myser medan jag väntar på att det ska bli lunchdags. Ikväll ska vi fira en nioåring och två cykelprestationer och så ska vi förbereda oss för hemfärden också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar