Slunga honung

Ja, när idén om att bli biodlare föddes trodde jag nog inte att jag skulle stå och slumga honung redan i höst. Eller ja, jag hade ju faktiskt inte en aning om vad det var vi gav oss in på, jag hade ingen bild alls om vad det handlade om egentligen. Jag visste ingenting före första kurstillfället och jag är så glad att jag frågade min svärfar om han ville hänga med på det här, för utan hans draghjälp hade jag nog inte kommit iväg på den här kursen, än mindre haft två samhällen ståendes i min trädgård! Från början var det enbart honungen som intresserade mig - nu har den kommit att bli en eh - bisak - hehe. 

Jo, jag äter honung varje dag, det gjorde jag inte innan, och jag ser honungen som en möjlighet att få tillbaks lite av de pengar vi lagt ut nu i början på allt som behövs till biodlingen, men att följa bina och deras liv är så fascinerande och jag ser på naturen runt mig på ett nytt sätt. Jag vet vad som blommar just nu och jag registrerar hela tiden vädret i förhållande till våra bin. Jag känner en närhet till naturen som jag inte upplevt tidigare trots att jag även tidigare ofta och gärna har gett mig ut i skog och mark och jag får mycket energi genom att ha bytt fokus litegrann. Jag tror att det kommer att kännas lite tomt under vintern när bina sitter i vinterklot inne i kupan, men jag har förstått att några av dem är ute och flyger då och då även på vintern och jag kommer helt säkert att gå ner och titta och lyssna vid kuporna och oroa mig massor ända fram till våren! 

Vi fick möjlighet att låna ett slungrum när vi skulle slunga vår honung och det är jag stort tacksam för! Särskilt som det var första gången för oss. Svärfar hade varit med och slungat tidigare, men för mig var allt nytt och då var det skönt att veta att vi kunde ta det lugnt och göra det i vår egen takt utan att behöva röja undan eller bli avbrutna under tiden så som man kan bli om man arbetar med något hemma. Svärmor följde också med och tillsammans började vi med att "avtäcka ramarna" - Vi skrapade bort vaxlagret som täcker honungen i ramarna.. Bina "mäter" vattennivån i honungen och när den är bra så täcker de över honungsramarna med vax för att honungen sedan ska bibehålla rätt vattennivå. Det är därför vi vill ha täckta ramar att slunga. Tar man honung som inte är täckt riskerar man att honungen jäser och blir dålig efter en tid. 

När ramarna är avtäckta på båda sidor sätter man ner dem i slungan och vi hade fått bra instruktioner för hur vi skulle hantera den, ändå var det lite pirrigt med de första ramarna. Först såg det inte ut som att det kom ut någonting, men snart var väggarna i slungan täckta med kletig, kladdig, härligt doftande honung. Så vi fortsatte att täcka av ramar och slunga och ganska snart var vi klara med det jobbet. Det var fantastiskt när den allra första honungen rann ur slungan och ner i silen. 

När honungen är slungad så ska den silas. Vi silade den en första gång genom en ganska grov sil och sedan genom ytterligare två silar med finmaskigt nät innan vi hällde upp den i en hink. Det moment som tar mest tid är själva silningen (kanske att vi krånglad lite med hinkar fram och tillbaks också :) och om man inte har ett särskilt slungrum kan det löna sig att ha ett par silar så att man kan sila en större mängd samtidigt. Likaså var det bra att vara några stycken. Dels gick det ju snabbare, men framförallt så var det ju roligare att göra det tillsammans! När honungen är silad och upphälld i en hink ska den vila något dygn för att eventuella vaxrester ska flyta upp till ytan där man kan ta bort dem med hjälp av ett smörpapper, men det orkade inte jag vänta på, så en burk var tappade vi upp direkt efter utfört arbete, sedan återstod lite mera silning och vaxet som vi skrapade av ska också behandlas så småningom. 

Just nu är honungen flytande, och om vi bara låter den stå, så kommer den att börja kristalliseras och bli hård om ett litet tag. Därför behöver man antingen röra honungen ett par gånger om dagen tills den får en fin och "krämig" konsistens. Det kan ta ganska lång tid och därför är det många som ympar sin honung. Då blandar man i "gammal" honung så får den "rätt" konsistens nästan direkt. Vi har dock tänkt oss att tappa upp några burkar med nyslungad honung för att sedan röra resten till rätt konsistens eftersom vi dels inte har någon gammal honung, men jag tycker också att det kan vara intressant att lära sig att röra nu när vi inte har så mycket honung att röra. En del av honungen ska vi sedan spara till ymp till nästa år, så kan vi lära oss den konsten då istället. En sak i taget.. :)

En avtäckt honungsram

Full fart i slungan

Den allra första honungen som rinner ur slungan ner i första silen

Jag tappar upp vår första egna honung i en burk.

Skatta honung

I går eftermiddag skattade vi honungen i vår egen bigård. Det var lite nervöst eftersom det var första gången vi gjorde det på egen hand, men det gick riktigt bra. Båda samhällena ser starka ut tycker jag. Det är mycket bin i båda kuporna och om jag jämför med avläggarna i föreningsbigården så ser inte vår avläggare ens ut som en avläggare utan som ett fint litet samhälle. Under tiden vi skattar så funderar vi också på invintring. Båda samhällena har varit på en låda sedan vi gjorde avläggaren men frågan vi ställer oss är om de ska vara på en eller två lådor under vintern. Håller man dem på en låda riskerar vi att de svälter ihjäl då de kanske är för många bin i förhållande till mängden foder som får plats i lådan. Håller vi dem på två lådor riskerar vi att de fryser ihjäl ifall de är för få. Vi fattade ett beslut igår om att hålla båda samhällena på två lådor under vintern, men efter besöket på föreningsbigården nästa gång kan det hända att vi ångrar oss.. Vi får se. Oavsett vilket så tror jag i alla fall att båda samhällena är starka nog för en övervintring. Annars kan man flytta bin från ett svagt samhälle till ett starkare samhälle inför övervintringen efter att man har tagit bort drottningen.

Ungefär den här tiden på året brukar arbetsbina slänga ut drönarna ur samhället - "drönarslakt". Detta för att det inte kommer att finnas fler drottningar som behöver paras under vintern - alltså har drönarna inte längre någon arbetsuppgift, och bisamhället vill inte ha kvar individer som inte gör någon nytta för samhället eftersom dessa individer minskar samhällets möjlighet till överlevnad. Till våren föder istället de övervintrade arbetsbina upp nya drönare.

Inför vår skattning hade vi förberett oss med en borste, tomma lådor, några extra ramar med mellanväggar och tidnigspapper. Rökpust och kupkniv ingår tillsammans med slöjan alltid i vår arsenal när vi går in i kuporna. En tom låda fick stå i garaget så att vi kunde bära iväg med de avborstade ramarna en bit. Man behöver vara ganska snabb när man borstar, för det kommer hela tiden nya bin och sätter sig på ramen. En tom låda hade vi vid sidan om samhället och där satte vi de ramar som var halvutbyggda och halvfulla eller inte övertäckta, som vi helt enkelt inte ville slunga. Sedan satte vi tillbaks dessa till bina tillsammans med några ramar med mellanväggar och flyttade upp spärrgallret, så att sammhällena nu står på två lådor.

Det vi kunde se på våra ramar var att bina hade ätit en del av sin insamlade mat, trots att det har varit ganska bra väder de senaste veckorna vilket jag antar innebär att det inte finns så mycket nektar att samla in längre.

Just nu ser det ut som att bina i ren panik drar in vad de kan hitta eftersom hela vinterlagret blev stulet igår och jag tycker nästan lite synd om dem. Ungefär en timme efter skattningen igår så var det helt lugnt utanför kuporna igen, men nu är det fullt liv och de flyger fram och tillbaks. Jag undrar just vad det är de drar in.. Själv ska jag lacka foderlådorna innan jag kan ge dem vinterfodret, och köpa socker. En hel del socker kommer att gå åt till infodringen.

Imorgon ska vi täcka av ramarna och slunga ur honungen ur dem. Eftersom jag missade det tillfället med vår förening så har jag inte övat i förväg utan svärfar ska få lära mig hur man gör. Det är imorgon jag har sett fram emot hela året. Allt det andra jag berättat om hittills har bara varit en helt fantastisk och oväntad bonus. En del av honungen kommer vi att tappa upp direkt - som nyslungad honung. Resten ska vi ha i en stor hink och röra och röra och röra i ett par månader eller nåt tills den blir färdig och kn tappas upp på burkar. Men det berättar jag mer om efter morgondagens äventyr!

Vi har satt upp ett par bräder till kupan för att hjälpa till att leda in bina i kupan igen

Det är väldigt bra att vara två när man skattar så kan en hålla och en borsta bin. Observera den supersnygga outfiten - "Strumppaket" är obligatoriskt när man går in i kupan. Bina går nämligen uppåt när de kommer innanför kläderna. 

Här en ram som inte ska slungas.

Bina spatserar snällt in i sin kupa igen efter att vi har slängt ut dem och snott deras mat.

I det nya lilla samhället var det inte så många ramar som kunde slungas. De flesta var halvfyllda  och några var bara delvis outbyggda mellanväggar, men här hade jag ju på ren chansning satt på en extra låda från början och vi hade verkligen inte räknat med att få ut någon honung alls härifrån. Jag är glad att jag satte till en låda eftersom vi nu har fått ytterligare nästan tio utbyggda ramar. 

Det gäller att försöka se det positiva!

Fördelen med att komma hem sent kvällen innan semestern är slut är att man inte hinner ha någon söndagsångest.. Ja, det blir mitt mantra idag. Nu ska jag kliva upp och starta en ny arbetsvecka. Godmorgon!

Hej vardag!

Det är snart lunchdags och vi har ägnat morgonen och förmiddagen åt att städa ur stugan och lämna in nycklar, nu sitter vi i bilen på väg mot Karlstad där vi ska göra ett stopp och äta lunch med mamma och pappa innan vi far vidare hem. Nu är det slut med sommarsemestern för den här gången och i veckan börjar skolan igen. Vädret gör sitt bästa för att få mig att hamna i rätt stämning inför skolstart och höst. Det är mulet och regnet hänger i luften. Jag gillar alla våra årstider, men hösten är den tid på året som jag uppskattar mest. 

Trots att jag njutit av sommarvärmen och slappa dagar så mår jag som allra bäst när livet återgår till vardagens rutiner. Rutiner kan ju kanske upplevas som lite tråkigt och oflexibelt, men de ger mig en känsla av trygghet och kontroll. Jag tycker också om när det är lite svalare ute, jag älskar känslan när jag kan tända några ljus och krypa in under en filt med en kopp te och läsa efter en lång promenad i duggregn. På hösten går min hjärna på högtryck igen efter att även den ha haft semester. Nu föds mängder med idéer och min kreativitet är stor, så bag säger helt enkelt hej och välkommen vardag!

Hur tänkte jag egentligen?

Jag har nog vetat om ganska länge att jag inte ska köra det här loppet utan att riktigt egentligen ta emot och acceptera den vetskapen.. Det handlar inte om att jag inte kan av fysiska skäl, det handlar inte heller om att jag inte vågar. Egentligen så vet jag faktiskt inte varför jag inte vill och det är nog därför det är så svårt att säga att jag inte kommer att cykla det här loppet. Jag har ingen bra förklaring. "Det är ju bara 4,5 mil, det är ju ingen match" - Jag har försökt backa tillbaka till när jag anmälde mig. Hur tänkte jag? Vad kände jag? Vad var det som gjorde att jag ville köra det här loppet då? - Jag vet inte det. Jag såg inte fram emot det igår. jag tyckte inte att det skulle bli kul och jag såg det framförallt inte som en utmaning där jag kan utvecklas och växa. Kanske var min utmaning den här gången att ta ett steg tillbaka och lyssna på mitt hjärta och följa det? 

Jag har kört Cykelvasan två gånger tidigare. Då körde jag det långa loppet och det var verkligen en utmaning och när jag rullade över mållinjen så kände jag mig så jäkla stolt över min prestation. Förra året kände jag mig nöjd med att ha slagit min egen tid och jag kände mig "färdig" med det långa loppet på cykelvasan, jag förstår verkligen inte varför jag anmälde mig till korta? 

Jag känner mig väldigt nöjd med mitt beslut att inte köra och vi hade en mysig dag tillsammans igår. Jag fick vara med när småkillarna körde sina cykellopp och vi hade en riktigt skön "slappardag" medan storkillarna förberedde sig för sitt lopp idag under eftermiddagen och kvällen. 

Idag är det strålande solsken igen och jätteskönt väder ute, småkillarna cyklar i hoppbacken och just nu sitter jag i solen och myser medan jag väntar på att det ska bli lunchdags. Ikväll ska vi fira en nioåring och två cykelprestationer och så ska vi förbereda oss för hemfärden också :)

Sommarsemester i fjällen

Sommarens sista semestervecka startade med ett mysigt besök på Abborberget i Arvika där vi som vanligt hade det riktigt mysigt och både bastade, badade och metade. För grabbarna som aldrig tidigare har fiskat var detta ett riktigt äventyr! Vi for sedan vidare mot Sälen, Lindvallen där vi har hyrt en stuga under Cykelvasaveckan. De första dagarna har vi bott själva i stugan och igår anlände vårt resesällskap på kvällen. 

Medan vi har väntat på dem har vi badat, provat Lindvallens utegym, bowlat, promenerat upp på fjället, testat cyklarna lite och tagit det ganska lugnt. Vädret har varit mycket bättre än vad som utlovats på yr.no. Det är bara igår som det har regnat litegrann, men då var vi ändå i badhuset hela dagen så det gjorde inte särskilt mycket. Så fort vi kom upp hit till Sälen så kändes det som höst i luften och mina små jeansshorts skrattar högt åt mig varje gång jag öppnar garderoben. Jag har inte kunnat leva utan dem den här sommaren och jag kunde nog inte se mig vara utan shortsen den här veckan heller, fast jag visste att medeltemperaturen skulle ligga någonstans runt tolv grader den här veckan..

Trots att vi är en familj som är mycket ute på äventyr så känner jag att min garderob lämnar en hel del att önska när jag är i den här miljön. Här är blötare än hemma, mina tunna skor och träningskläder känns liksom en stadsbo som kommit vilse. Här ska vara rejälare grejor som tål väder och vind! Idag ska jag ta mina tunna små överdragsbyxor och plocka ihop mer blåbär, jag plockade lite i måndags och har strösslat det på müslin till frukosten. Jag har också gjort fruktsallad med blåbär i och det är så gott! 

Biprodukter

Jag testade att göra egen bisalva hemma  i förra veckan, det var inte så besvärligt att göra den, men den blev väldigt hård och den luktar inte så gott, så vid nästa försök ska jag modifiera om receptet lite. Här i fjällen funkar den finfint då vi sätter in burken på eftervärmen i bastun så mjuknar salvan lite och vi kan smörja sommartorra fötter med den. 

Hejdå vildbygge!

När bin bygger något annat än det vi vill att de ska bygga (inne i ramarna som vi sätter ner i kuporna) så kallas det för "vildbygge" och just ett sådant gjorde våra bin eftersom vi hade glömt att sätta i en ram när vi gjorde en avläggare. I mina ögon så var deras skapelse mer en korrigering av vårt misstag än ett vilt bygge. Jag är fascinerad över våra bin och tycker att dom är duktiga :)

Hela dagen i förrgår gick jag och funderade på hur vi skulle göra och vilka moment och i vilken ordning vi skulle göra dem för att sedan kunna vara ganska snabba när vi väl arbetar i kupan. Jag vill inte låta den vara öppen för länge eftersom jag vill låta bina leva och arbeta så mycket som möjligt i lugn och ro. Men när jag ändå var inne i kupan ville jag såklart också se efter hur det såg ut med täckta ramar som vi får ut honung av. Vissa ramar var jättefina medan några ramar hade behövt ett par veckors drag till. Vi får väl se hur det ser ut om ett par veckor när vi ska skatta. Något är det i alla fall som drar ut dem, för så fort det blev lite varmare igår så var de igång och flög. Hela luften var full av bin en stund. 

Såhär gick vi tillväga för att ta hand om våra bins vildbygge: Vi plockade över alla ramar i en ny låda och var noga med att se så att vi hade drottningen med oss på en av de ramarna. När vi sedan hade bara vildbygget kvar i den gamla lådan var det lättare att komma åt och lossa den, men det var väldigt mycket bin på den så det var först lite pilligt att komma åt utan att klämma någon. När vi fått loss vaxkakan ur lådan skakade vi bort så mycket bin vi kunde men jag hade glömt borsten, så några kompisar var kvar medan vi skar till vaxkakan så att den fick plats i en tom ram och sedan snodde vi fast den med lite ståltråd så att den sitter kvar i den tomma ramen. När det var klart satte vi tillbaka den i kupan igen och satte tillbaka skattlådorna ovanpå. Nästa gång vi går in i kuporna är det för att skatta honung, det ser jag mycket fram emot! Men först en vecka med mindre fokus på bin och biodling och mer fokus på mat, uppladdning och cykling. 

Stillsamt i bigården

Nu har det varit mindre bra biväder i några dagar och det har varit lugnt i bigården. Jag har inte varit inne och plockat i kuporna på ett tag mer än att jag har lyft på locket och kollat läget. Jag kan se att det finns övertäckt honung i båda kuporna och jag är glad att jag satte till den där extra skattlådan i Silvias samhälle som jag var så osäker på om jag skulle sätta dit. Där finns två ramar som de bara har börjat bygga ut litegrann, men också ett gäng med övertäckta ramar som jag kan ta med när vi skattar honungen snart. Det är verkligen skillnad när jag ska göra saker hemma i vår egen bigård mot att göra det på föreningens bigård med alla kunniga biodlare omkring sig. Det dyker hela tiden upp nya funderingar kring hur jag ska göra i olika lägen men samtidigt är det bra att kunna få pröva att gå på sin egen instinkt och se vad som händer. Jag har också insett att det är positivt att vara flera som kan hjälpas åt, några av de praktiska momenten är mycket enklare att genomföra om man har hjälp. Det är också tryggt att veta att det finns någon hemma som kan se till de små liven när man själv är på semester. 

Innan vi far iväg den här gången kommer jag att gå igenom samhällena igen har jag tänkt, men det behöver bli lite varmare ute först. Jag har nämligen fått tips om hur vi kan göra med det där "vildbygget" som blev i Silvias kupa när vi glömde att sätta i den tionde ramen och det ser jag fram emot att testa. 

Skatta honung

Idag har vi fått lära oss att skatta honung på biodlarföreningen - det innebär att vi tar bort honungen som bina samlat in från kupan. Precis som med allt annat gällande biodling så kan man göra detta på flera olika sätt. Det vi fick lära oss var att skaka och borsta av bina från ramarna, men man kan också använda en biblås - ungefär som en lövblås och blåsa bort bina, eller en bitömmare som är en slags ram som man sätter under skattlådan så att bina kan gå ut, men inte komma in igen. Viktigt att tänka på när man skattar honung förorom att sätta stumporna utanför byxorna är att man när man skakat av bina bär bort ramarna en bit så att inte bina sätter sig på sina honungsramar igen. 

Det surrade vilt i luften runt oss när vi skakade och borstade och det var roligt att vi var så många som kunde hjälpas åt att göra jobbet. När vi var klara var det fullt med bin på backen framför kuporna och de ställde sig fint på kö och marscherade in i sina kupor igen. Efter att man har skattat honungen ska den avtäckas och sedan slungas i en honungsslunga, det kan man göra direkt efter skattningen, men det gör ingenting om man låter ramarna stå ett tag och föreningens honung kommer att slungas om en vecka ungefär. 

Vår egen honung ska också skattas och slungas snart. Trots att vi har ett nytt samhälle som vi dessutom har gjort en avläggare av så verkar det som att vi också kommer att få lite honung. Något som vi kan tacka både våra duktiga bin och den här ljuvliga sommaren för. Jag kommer att sakna och längta till jag får höra lindarna surra igen nästa år!

Reflektion och prioriteringar

Det är söndag morgon och jag vaknade alldeles för tidigt idag av en begynnande träningsvärk från gårdagens gympass tillsammans med svägerskan. Eftersom jag inte kunde somna om så gick jag istället upp och fick njuta av en fantastisk soluppgång. Den senaste veckan har tiden verkligen rusat iväg och jag har fått en aning om hur hösten kommer att te sig. - Man kommer ifrån det där på semestern, rutiner, pussel med allas tider och aktiviteter... - men nu ska jag verkligen försöka bibehålla semesterlugnet och fortsätta vara cool inför vardagens utmaningar och låta bli att stressa upp mig över allt som inte hinns med. Jag har varit riktigt bra på det hela vår ledighet och det vill jag fortsätta att vara. Långa ensamma frukostar före resten av familjen har vaknat har gett mig tid för reflektion, tid att bestämma mig för vad jag tycker är viktigt för mig och familjen just nu. Jag hoppas och tror att det ska hjälpa mig att fortsätta prioritera rätt saker under hösten och vintern.

Vi har mjukstartat lite efter semestern och turats om att jobba under veckan som gått så att grabbarna kunde få ytterligare en veckas ledighet, men imorgon är det dags att återgå till vardagen på riktigt, då ska vi till jobb och fritids allihopa. Jag är inte riktigt där mentalt och det vittnar kylen här hemma om då jag har köpt hem alldeles för mycket mat - precis som att vi skulle fortsätta vara lediga lite till. Dagen kommer med andra ord bland annat att ägnas åt att göra matlådor :) Det blir finfina lådor med "mammas mandelfilé", jordnötsmarinerade kycklingspett och nånting med köttfärs. Just nu ser himlen dock ut som att jag inte alls kommer att vilja vara inne och laga mat idag. Bäst att kuta ner och hänga upp den där tvätten jag "glömde" i tvättmaskien igår och steka lite kött, så har jag ganska mycket kvar av dagen ändå när jag är klar :D

Att då och då njuta av en soluppgång är för mig ett sätt att fylla på med energi

Ibland måste man stanna upp och reflektera över vad som är viktigt! - Mitt mantra sedan ett par år tillbaks: "Vad är det västa som kan hända och vad gör det om hundra år" hjälper mig att skippa dammsugningen och servera fil och flingor en fredagskväll då och då.

Igår bestämde vi oss för att ta ett kvällsdopp "mitt i maten" och köpte pizza på vägen hem istället. Ett sommarminne som jag lagrar och kommer plocka fram om ett tag när det är mörkt och kallt!

Våra bin och bikompisar ger mig väldigt mycket energi. Att ha en hobby är bra för själen!