Fröken duktig

I april ska jag hålla en kurs i bivaxhantering. När jag fick förfrågan blev jag väldigt glad, men allt eftersom tiden har gått och det börjar närma sig så har jag också blivit mer och mer nervös. Herrejösses, jag som är så obekväm i att stå och prata inför folk ska då hålla i en kurs, hur tänkte jag när jag tackade ja till detta egentligen...?

Det är inte alls så att jag är oerfaren eller ovan att prata inför folk, men jag har verkligen aldrig trivts så särskilt bra med att hamna i centrum för allas uppmärksamhet. Jag är livrädd för att misslyckas och det är något som jag ständigt kämpar med. Jag är fullständigt medveten om att jag är en människa och att människor ibland gör fel, säger fel eller misslyckas. Jag skulle också kunna diskutera vad ett misslyckande egentligen är. Jag är väldigt - alldeles för hård mot mig själv i det här fallet och jag vet faktiskt (tyvärr) inte varför jag har blivit så. Jag håller just nu på att träna i att göra fel för att komma tillrätta med det här galna beteendet. Men - det är jäkligt svårt att lära om! Jag vet ju med huvudet att det inte är farligt, att det oftast inte är så att någon skadar sig eller blir ledsen - snarare tvärt om, många tycker nog att det är skönt att se någon annan göra fel eller tabba sig ibland men trots detta mår jag fasansfullt dåligt när jag själv upplever att jag har misslyckats och detta gör också att det kräver väldigt mycket energi för mig att ge mig ut på nya saker där jag inte känner mig trygg eller tillräkligt duktig.

Om jag berättade för dig vad jag ser som ett misslyckande så skulle du antagligen skratta och tycka att jag är liiiite skadad. Det tycker nämligen jag själv också. Det är bara det att jag inte kan förklara eller förstå varför jag ställer så knäppa krav på mig själv och det gör att det är riktigt svårt att komma ur det trots att jag så väldigt gärna vill.

Nu tror jag att det finns en och annan som känner igen sig i det jag skriver, "förken duktig" finns överallt omkring oss, både manliga och kvinnliga. För mig är min egen "fröken duktig" någon som jag verkligen inte delar värderingar med och därför vill jag att hon försvinner ur mitt liv helt och hållet, hon hjälper mig visserligen att göra många bra saker, snabbt och riktigt, hon är världsbäst på att ta till sig och förstå instruktioner och är noga med att ta reda på "reglerna" innan hon sätter igång med något, men hon tillåter mig inte att vara mänsklig, hon är usel på att be om hjälp och hon hindrar mig att nå mina drömmar. Jag skulle vilja kunna plocka fram henne vid behov, när det verkligen gäller, när jag kan hjälpa mig själv eller andra att må bra, när det gör skillnad på riktigt. Jag vill vara lite mer "laid back" och kunna vila i att "det ordnar sig" - Jag är på god väg åt rätt håll, men emellanåt tar hon över helt - fröken duktig, och bara det är ett misslyckande för mig.

Rally hjälper mig att vara mer avslappnad och "laid back" och på våra långa härliga promenader får jag tid att fundera och värdera det som verkligen är viktigt i livet.