Kurs i bigården

Den här helgen har jag haft kurs i bigården och kursdeltagarna har fått lära sig om bivax och bivaxhantering. De fick bland annat göra ljus och salva. Bina framställer vaxet i körtlar på bakbenen och använder det till att förvara honung och pollen och som barnkammare i första hand. Vi människor har hittat många användningsområden för vaxet och förutom ljus och bisalva kan man ha det till tandtråd, polish och dukar med mera.

Jag har experimenterat ganska mycket med bivax och provat att göra olika saker med det eftersom jag har tillgång till det och jag tycker att det är spännande att hitta nya användningsområden. Ljus och salva är det vanligaste som många gör med sitt bivax, men det finns så mycket mer att prova på. Jag har till exempel testat att göra en parfym i fast form som jag kan ha med mig när jag flyger och inte vill checka in mitt bagage och det kommer jag helt säkert att göra fler av. På köpet fick jag lära mig massor om eteriska oljor.

Mina kursdeltagare fick också prova på att göra läderpolish med bivax i och tack vare det fick jag ett helt gäng väskor putsade och deras egna skor var glansiga och fina när vi avslutade dagen.

Om du är intresserad av att boka kurs i bivaxhantering kan du kontakta oss via mail: honung@rubne.com så kan vi sy ihop något som passar dig och dina vänner.

Här rullas det ljus med hög koncentration

Den vänstra skon är putsad med vårt egentillverkade polish som föutom bivax också innehåller vatten, terpentin och tvålflingor. 

Vårmarknad i Tranemo

Den första helgen i april är det vårmarknad i Tranemo och precis som förra året har vi bokat upp oss för att stå där och sälja våra produkter. Vår egen honung har tagit slut, så på marknaden kommer vi att sälja föreningens honung (Svenljunga Tranemo biodlarförening) tillsammans med våra egna produkter som vi även säljer via www.rubne.com

Just nu pågår planering inför vårmarknaden för fullt. Det är mycket som ska förberedas även om vi börjar få till lite rutin nu efter att ha gjort det ett par gånger. Jag gjuter ljus, gör bisalva, cerat och andra produkter, ordnar med påsar och växel. Helst vill jag slippa stå på nätterna innan marknaden och packa varor men det viktigaste av allt är ju trots allt att vi faktiskt har något med oss att sälja. I år vill vi utöka bigården och få fler samhällen. Det kostar ganska mycket med all utrustning i en bigård och inkomsterna från marknaderna är ett bra sätt att finansiera åtminstonde lite av utgifterna som biodlarhobbyn drar med sig.

Jag vill så klart ha lite nyheter med mig också och jag har några idéer som jag ska experimentera med de kommande veckorna, bland annat ska jag göra ett nytt försök med glittrigt läppcerat. Mina tidigare försök har inte blivit riktigt som jag har tänkt mig men nu är jag redo för ett nytt försök. Jag ska också utöka sortimentet med polish för möbler och läder.

Symaskinen som jag fick när jag fyllde år ska eventuellt också få arbeta lite inför vårmarknaden..

Det känns härligt att kunna börja tänka vår och sommar igen nu och trots att jag är förtjust i alla årstider så ser jag verkligen fram emot ljus och värme nu!

Här är jag på förra årets vårmarknad. Vi hade en fantastiskt rolig dag trots att det var aningens kallt och i år tar jag med både termokjol och mössa för säkerhets skull!

Längtar efter att få se de här vännerna igen

virkar, stickar, syr - skapar!

Nu har jag kommit in i en ”pysselperiod” igen. Det innebär att jag dammsuger nätet efter inspiration och skapar så fort jag får en ledig stund över. Projekten ska vara enkla och jag ska gärna kunna använda mig av saker jag redan har hemma. Det bästa jag vet är när jag kan använda mig av uttjänta saker som kan få nytt liv. Ett ypperligt exempel är gamla bomulls T-shirts som får bli grytlappar i vårt hem. Fredrik som använder skjorta både till vardags och till fest lämnar ett helt gäng till återvinning med jämna mellanrum och nu har jag hittat idéer på vad jag kan göra av dem, bland annat ett förkläde.

Det var längesedan jag hade syprojekt på gång. Den största anledningen till det är att jag inte varit riktigt vän med min symaskin, men när jag fyllde år förra året fick jag en ny fin maskin som jag gärna vill använda nu. Äntligen kan jag sy soffkuddar och lägga upp alla gardiner som släpat i marken i flera år.

På biblioteket kan man hitta böcker och tidningar med mönster att låna. Symönster är till skillnad från stick- och virkmönster ganska svåra att hitta på nätet och nu är jag sugen på att prova att göra några barnklänningar av Fredriks gamla skjortor, men att göra det på frihand vågar jag inte riktigt ge mig på.

På bilderna nedan kan du se några av mina senaste handarbetsprojekt.

virkat påskägg med band, detta ska bli en del i en hängande mobil med ägg i olika storlekar och nyanser som ska hänga i vår entre. Det är ju faktiskt snart påsk!

Soffkuddsfodral med många kloka ugglor. Det är något speciellt med ugglor som gör att jag och fler med mig inte kan få nog av dem. Tyget har legat och väntat på mig i en hel evighet innan jag fick lust att sätta mig och sy. 

Den fina hönsfamiljen har jag fått inspiration och mönster till från den fina bloggen steenistugan som delar med sig av sin inspiration och kreativitet genom framförallt sina virkade alster. 

Av en gammal IKEA-matta har jag sytt en sittkudde. Ett sånt här projekt är superduperenkelt, men kräver eventuellt ett par extra symaskinsnålar. Jag har stoppat min kudde med två vanliga huvudkuddar. Man kan också förvara t.ex. extratäcken i en sån här kudde. 

Vinterdöd

Det har blivit mycket bilder på döda bin ett tag nu, jag ber om ursäkt för detta, men det hör till biodlarens vardag det med. Även om man inte direkt kelar med sina bin så är det riktigt deppigt när ett helt bisamhälle dör. Med tanke på hur fascinerande duktiga bina är på att få sitt samhälle att fungera med sina olika arbetsuppgifter så känns det riktigt läskigt att de bara dör ut helt utan synlig orsak en mild vinter som denna.

Nu har jag städat ur de båda samhällen som har dött för mig och det var en sorglig syn. Det här är en ny erfarenhet för oss och då dyker det alltid upp väldigt många frågor. Då är litteratur, facebookgrupper och biodlarkompisar väldigt bra att ha till hands!

- När ska man städa ur kuporna, behöver man göra det så snart som möjligt, eller kan det vänta? Vart gör man av de döda bina? Hur mycket behöver man rengöra kuporna? Vad gör man med de fulla foderramarna med sockerlösning i? Som vanligt har mina frågor mer än ett svar :D

Vi passade på att städa ur kuporna så snart vi kunde för att inte de döda bina skulle ligga kvar och ruttna o börja lukta. Döda bin ska man gräva ner är den information jag har fått till mig, varför vet jag dock inte, men jag tror att det kan ha med eventuell smittspridning att göra. Det såg märkligt nog nästan exakt likadant ut i kuporna. ungefär lika mycket bin, de satt på ungefär samma ställe i kupan, det fanns ungefär licka mycket foder kvar och det fanns några ramar med många bin inne i cellerna med rumpan ut, som om de gömde sig. Det var också ganska mycket utsot (bajs) på ena väggen på båda kuporna.

Rengöring av kuporna ska vi ta tag i när det börjar bli lite varmare ute, eftersom vi ändå behöver flytta, organisera upp och inventera vårt birum som har fått flytta från gamla utedasset till garaget. Vi har nu lagt beslag på halva garaget för att få plats med våra prylar. Biodling kräver ganska mycket utrymme. Det räcker med ett eller två samhällen så behöver man mycket plats för slunga, skattlådor, ramar, burkar och massa andra saker. Våra grejor är spridda på flera olika ställen just nu, och det kommer bli så bra när vi kan ha allt samlat på ett ställe. Bra tidsfördriv i väntan på våren.

   

Äntligen mars, nu kommer våren!

Äntligen är februari slut för den här gången. Min absolut värsta månad på året, det är tur att den inte är så lång!

Jag är vanligvis väldigt positivt inställd till alla årstider på året och skulle verkligen inte vilja vara utan någon av dem, men just februari är en månad då jag gärna blir lite trött och deppig. Om det inte finns någon snö - vilket är det vanligaste nu för tiden - så är allt så grått och trist och fult! Blåsigt, blött och ruggigt har det också varit den här februari. Jag märker att mina promenader med hunden blir kortare än vanligt, och jag kommer inte alls hem med samma energi och glädje som jag brukar efter en härlig stund i naturen.

Men nu är den då äntligen över och jag kan börja leta vårtecken i skog och mark och känna att inte bara buskar och träd får liv igen utan även jag själv. Snart börjar "uteperioden" då jag lägger pysselpryttlar på hyllan och går ut och krattar, gräver och planterar. Snart kan jag sitta i min solhörna och lapa ljus och värme med en kopp kaffe i handen och bara njuta. Snart kommer fåglarnas sång få mig att stanna en stund borta vid Rådde igen och snart kommer det där ljusgröna vårliga skimret dölja allt det gråa trista fula.

Redan nu sticker små små vårtecken upp i landen här hemma och i veckan ska jag ge mig på att börja kratta och göra fint i trädgården. Jag har låtit höstlöven ligga kvar i landen och ge näring åt jorden och växterna som bor där, men nu så är det dags att städa och göra vårfint.

Tänk att man kan tycka att detta är så vackert!

Om bara några veckor sitter det små söta bin i krokusarna här <3

Städat bibotten - check!

Sådär, så kan jag sätta check på året första jobb i bigården. Bibotten på våra samhällen är rengjorda. Bottnen på våra kupor är gallerförsedda och fungerar som ventilation i kupan. Är den igentäppt av massa döda bin kan det bli lite fuktigt och mögligt i kupan, så det är bra att hålla den ren. På sommaren när det är mycket bin i kupan sköter bina det jobbet själva ganska bra för det mesta. När jag lyfte kuporna kunde jag känna att de är rätt tunga, så än finns det foder, men det är fortfarande ett bra tag kvar innan de kan börja hämta in foder själva.

Här har jag just lyft samhället från den gamla botten till den rena, och jag kan se att mina bin sitter på den ena sidan av samhället (ovanför nedfallet). Här har de fortfarande synligt galler på botten och bra med ventilation.

Det har börjat komma lite mögel på de döda bina och det var bra att jag tog bort dem nu.

Vad gör bina på vintern?

Nu är snart binas vintervila över. På vintern sitter bina i vinterklot: tätt tillsammans som i en boll  med drottningen i mitten. Arbetsbina roterar för att turas om att sitta ytterst. De håller en temperatur på omkring 20 grader hela vintern – även då det är riktigt kallt ute. Bina få energi att hålla värmen genom att  äta av honungen eller fodret i kupan. Flusteröppningen är öppen hela vintern och de kan flyga ut närhelst de vill. Ofta sker den första flygningen någon gång i februari eller mars vid en varm solig vårvinterdag. Det kallas för "rensningsflykt" och den är efterlängtad både för biodlaren men också för bina som suttit och hållt sig under vintermånaderna – äntligen får de gå på ”toa”. 

När rensningen är avklarad efter en till två dagar är det bra om man som biodlare försäkrar sig om att det fortfarande finns foder kvar till bina, för än kan det dröja innan de själva kan börja dra in pollen och nektar. Det finns flera olika sätt att kontrollera fodermängden: Ett sätt är att väga kupan, men det kan vara ett ganska otympligt jobb, en kupa med ramar och bin väger ganska mycket även utan foder. Ett annat sätt är om man har plast eller glas under locket, då kan man lyfta och kika ner, det går ganska lätt att se om det finns täckta ramar utan att lyfta dem. Är det svårt att se kan man lyfta försiktigt i ena kanten av samhället för att se om det finns täckta ramar kvar. Använder du täckbrädor kan du försiktigt lyfta på en bräda för att göra en kontroll.

Nu börjar det också bli dags att rengöra botten i bikupan. Jag brukar ha en ny ren botten med mig och helt enkelt lyfta över hela kupan på den nya botten och rengöra den, för att sedan lägga den under nästa samhälle o.s.v. Ofta har bina själva slängt ut gamla döda bin, men ibland kan det ligga ganska mycket kvar på kupbottnen. När bottnarna är rena är det bara att återigen vänta in våren och tiden för när bina börjar flyga hem pollen och nektar.

Beroende på väder och klimat kan bi-säsongen börja redan i mars. Oftast brukar den dock komma igång någon gång i början på april. Då startar ett mödosamt arbete för bina med att samla in pollen och nektar och lagring av honung till vintermånaderna. Samtidigt börjar också drottningen att lägga ägg. Några av de allra första viktiga biväxterna är hassel, snödroppe, vintergäck, vårljung, lönn och jag har sett en hel del bin på mina krokusar tidigare vårar, men hur mycket pollen och nektar de ger vet jag faktiskt inte. 

Här ett litet arbetsbi från mars förra året som har hittat lite skatter

Välkommen till Massagehörnan

De senaste veckorna har jag ägnat en del av min lediga tid åt att ställa i ordning gymmet/verkstaden/hundgården/pysselhörnan/syrummet till "Massagehörnan". Efter genomförd utbildning till massör och avklarad tentamen så bestämde jag mig för att äntligen våga mig på det här med att starta eget som jag gått och drömt om i en mängd olika former sedan... ja, sedan barnsben faktiskt.

Det har varit drömmar om fik, cateringverksamhet, bed & breakfast, garnaffär, en sån där matvagn, butik med hobbymaterial och säkert massa mer saker som jag har både hunnit glömma och förtränga.

Jag tror att många med mig drömmer om att starta eget under perioder i livet. Det är mycket som lockar men också mycket som skrämmer. Jag är en kreativ person och det som lockat mig är tanken om att skapa något helt efter eget huvud, med mina idéer, mina värderingar och mina mål. För mig har det aldrig varit en dröm att tjäna mycket pengar, utan att att arbeta med något där jag kan få utlopp för min kreativitet och ha roligt på dagarna.

Det som hindrat mig från att våga ta steget är bland annat att jag har gjort det så stort. Jag har sett allt man måste göra från att skaffa F-skattebevis till att kunna och förstå relevanta regelverk till att göra hemsida och sköta bokföring. Hundratals gånger har jag målat upp min dröm men knycklat ihop och slängt i papperskorgen av rädsla för att misslyckas, för att inte klara av det. Och för att jag har trott att allt måste vara klart innan jag startar. Många gånger har omgivningen också hjälpt mig att "fega ur".

Men så dök det upp ett "bananskal" - eller rättare sagt ganska många bananskal som har fått mig att halka in på "startaegetspåret" igen och mitt livsordspråk "om du aldrig går vilse hittar du inga nya stigar" är mer aktuellt än någonsin. För vilse har jag verkligen varit de senaste åren och nu har min terapi för att bli glad och må bra blivit en extrainkomst men framförallt ett sätt för mig att återhämta mig i vardagen och må bra. Att jag dessutom nu i mitt nya yrke samtidigt kan hjälpa andra människor att återhämta sig och må bra är ju helt fantastiskt!

Det är väldigt mycket som inte är klart ännu, jag sparar kvitton i en låda, det där med bokföring ska jag nog klara av och jag har god hjälp av maken att hitta bra verktyg till både marknadsföring och redovisning. Jag har inte rinnande vatten i min lokal, men det ordnar sig nog oxå så småningom. Jag har också äntligen insett att om det inte fungerar, så har jag åtminstonde provat och är i så fall dessutom många erfarenheter rikare.

Vid sidan om utbildning till massör så har jag också fått hjälp att lägga ut de produkter som jag tillverkar i bigården och som vi har med oss på marknaden i Tranemo tillsammans med honungen i en webshop och även om det fortfarande är mer utgifter än inkomster så har jag i alla fall bättre förutsättningar idag än för några månader sedan att göra om den här bisysslan (mohahhhaha) från hobbyverksamhet till ett bolag så småningom.

Jag får ofta frågor och kommentarer om att det måste ta mycket tid och "hur hinner du med", men jag älskar att skapa i alla former. Mina närmaste, familj och vänner beskriver mig i första hand som "pysslig" och ingenting annat. Jag är en duktig projektledare och kan visst vara professionell på mitt arbete, men där är man inte pysslig, så en stor del av mig, av mitt JAG får jag inte utlopp för på mitt arbete. Oavsett om jag säljer mitt pyssel eller inte, så kommer jag fortsätta att skapa och producera saker, för det är min oas, det är där jag återhämtar mig i vardagen. Precis som andra hämtar energi framför en bra film, i joggingspåret, i tvättstugan eller vart deras "oas" nu är. För mig är inte detta en extragrej som jag måste hitta tid till i vardagen, för mig är detta en hobby som är väldigt lätt att hitta tid till faktiskt. Däremot så tvättar jag kanske inte jätteofta, ibland är dammtussarna under sängen enorma och det är väldigt sällan som jag ser på TV. Precis som alla andra så har jag 24 timmar om dygnet till förfogande.

Välkommen in!

Döda bin

I veckan som gått så har vi haft några soliga och riktigt varma dagar, då passade jag på att åka runt till våra bigårdar för att se till kuporna. Hemma har jag tidigare kunna se att bina varit ute och flugit och "tömt sig" för snön på marken framför kuporna var helt prickig en dag när jag kom hem. 

Men jag vill ju såklart veta hur det står till med våra andra samhällen och till min stora sorg så upptäckte jag att två av dem har dött. Det första tecknet var just att snön var helt vit framför kuporna, inget bibajs och inga utslängda döda bin. Så jag blåste lite i flustret. Inget surr. Om bina sitter långt från flustret är det i och för sig inte säkert att de reagerar på en "blåsning". Eftersom det var 9 grader i luften vågade jag mig på att öppna en av kuporna och den var full av döda bin, likaså i kupan bredvid. Väldigt deppig åkte jag vidare till nästa bigård och fick där tack och lov njuta av både solens värmande strålar och bisurr. Här flög våra bin glatt i två av tre samhällen och det tredje är det fortfarande liv i, men det är så få bin däri så jag räknar inte med att de ska klara en eventuell köldknäpp nu. Status just nu är 5 levande samhällen, två döda och ett som jag inte tittat till ännu. Det känns riktigt fånigt att jag satt och drömde om 20 samhällen för bara någon vecka sedan. Nu ska jag ta reda på hur man bäst tar hand om ett dött bisamhälle eftersom det är en ny erfarenhet för mig.

Att båda samhällena på ett och samma ställe dör känns lite olustigt. Jag vet att det kan vara väldigt svårt att bedöma vad det är som har hänt men jag vill ändå försöka se om jag kan hitta en orsak eftersom vi gärna vill fortsätta att ha bin där. För min del får det gärna bli maj nu så jag kan börja oroa mig för svärmar istället för döda bisamhällen! 

Fröken duktig

I april ska jag hålla en kurs i bivaxhantering. När jag fick förfrågan blev jag väldigt glad, men allt eftersom tiden har gått och det börjar närma sig så har jag också blivit mer och mer nervös. Herrejösses, jag som är så obekväm i att stå och prata inför folk ska då hålla i en kurs, hur tänkte jag när jag tackade ja till detta egentligen...?

Det är inte alls så att jag är oerfaren eller ovan att prata inför folk, men jag har verkligen aldrig trivts så särskilt bra med att hamna i centrum för allas uppmärksamhet. Jag är livrädd för att misslyckas och det är något som jag ständigt kämpar med. Jag är fullständigt medveten om att jag är en människa och att människor ibland gör fel, säger fel eller misslyckas. Jag skulle också kunna diskutera vad ett misslyckande egentligen är. Jag är väldigt - alldeles för hård mot mig själv i det här fallet och jag vet faktiskt (tyvärr) inte varför jag har blivit så. Jag håller just nu på att träna i att göra fel för att komma tillrätta med det här galna beteendet. Men - det är jäkligt svårt att lära om! Jag vet ju med huvudet att det inte är farligt, att det oftast inte är så att någon skadar sig eller blir ledsen - snarare tvärt om, många tycker nog att det är skönt att se någon annan göra fel eller tabba sig ibland men trots detta mår jag fasansfullt dåligt när jag själv upplever att jag har misslyckats och detta gör också att det kräver väldigt mycket energi för mig att ge mig ut på nya saker där jag inte känner mig trygg eller tillräkligt duktig.

Om jag berättade för dig vad jag ser som ett misslyckande så skulle du antagligen skratta och tycka att jag är liiiite skadad. Det tycker nämligen jag själv också. Det är bara det att jag inte kan förklara eller förstå varför jag ställer så knäppa krav på mig själv och det gör att det är riktigt svårt att komma ur det trots att jag så väldigt gärna vill.

Nu tror jag att det finns en och annan som känner igen sig i det jag skriver, "förken duktig" finns överallt omkring oss, både manliga och kvinnliga. För mig är min egen "fröken duktig" någon som jag verkligen inte delar värderingar med och därför vill jag att hon försvinner ur mitt liv helt och hållet, hon hjälper mig visserligen att göra många bra saker, snabbt och riktigt, hon är världsbäst på att ta till sig och förstå instruktioner och är noga med att ta reda på "reglerna" innan hon sätter igång med något, men hon tillåter mig inte att vara mänsklig, hon är usel på att be om hjälp och hon hindrar mig att nå mina drömmar. Jag skulle vilja kunna plocka fram henne vid behov, när det verkligen gäller, när jag kan hjälpa mig själv eller andra att må bra, när det gör skillnad på riktigt. Jag vill vara lite mer "laid back" och kunna vila i att "det ordnar sig" - Jag är på god väg åt rätt håll, men emellanåt tar hon över helt - fröken duktig, och bara det är ett misslyckande för mig.

Rally hjälper mig att vara mer avslappnad och "laid back" och på våra långa härliga promenader får jag tid att fundera och värdera det som verkligen är viktigt i livet. 

Oroliga senvintermånader

Den senaste veckan har jag på allvar gått och lurat på om jag ska skaffa mig ett stetoskop för att kunna lyssna på bikuporna och höra om det är något liv i dem.. Men så inser jag att det verkligen inte spelar någon som helst roll, förutom att jag möjligtvis blir tillfälligt lugnad. Det är inte nu risken är som störst att samhällena dör (om man inte har bekymmer med djur som ger sig på kuporna för att komma åt maten däri), det är längre fram i vår. Så även om det surrar tryggt just nu så är det inte en garanti för att jag har ett friskt och levande samhälle om några månader.

Vi har matat våra bin i överflöd inför vintern, de fick mängder med sockerlag i höstas, men hösten blev vääääääldigt lång och det var hög aktivitet i alla våra samhällen längre än vad jag tror är det vanliga. Det gör att jag ändå oroar mig för att de ska svälta i kupan.

En annan risk under våren är om det först blir varmt och gott så att bin och växtlighet kommer igång och det sedan kommer en köldknäpp och de tidiga växternas (ex. lönn och sälg) blommor fryser sönder. Då får bina svårt att hitta mat. Det går att stödfodra ett bisamhälle på våren, men det gäller att upptäcka behovet i tid under en period då man inte egentligen ska gå in i kupan. Jag kanske ska skaffa mig en våg istället för ett stetoskop.. Jag har sett att det finns vågar, typ bagagevåg, så att man kan väga sitt samhälle för att kunna göra en bedömning för det finns ett behov av stödfodring.

Längtan efter våren och sommaren är just nu väldigt stor, säkert hos många fler än mig. För att lägga band på min oro och längtan så ägnar jag mig åt att planera kommande säsong. Vi har åtta bisamhällen just nu, det kan vara något färre fram i mars - april, men målet är att utöka med ytterligare några samhällen. Jag har ingen tanke att bli någon stor biodlare, men 10 - 20 samhällen kan jag tänka mig att ha tillsammans med min svärfar. Ett lite större antal ger mig en större trygghet och det har visat sig vara en väldigt populär produkt som våra bin producerar. All vår honung från förra säsongen tog slut väldigt fort och nu planerar jag att använda mer honung i mina andra verksamheter, så behovet har inte blivit mindre.

Har jag fler samhällen kan jag också arbeta med olika metoder i olika bigårdar och se vad som fungerar bäst för våra bin. Vi har mycket Varroakvalster (bina alltså) och det finns olika sätt att bekämpa dem, jag vill testa fler sätt och kunna jämföra effekten, för att inte göra massa saker som ändå inte gör någon skillnad till exempel. Jag ser att vi lyckas ta många kvalster med hjälp av oxalsyrabehandlingen som vi gör varje höst, men hela förra sommaren kunde jag se kvalster krypa runt på bina och jag vill gärna lyckas ta bort ännu mer kvalster framöver.

För varje säsong så lär jag mig mer och mer om bin och biodling, och mina nya kunskaper vill jag gärna praktisera. Jag är långt ifrån drottningodling änu, men det finns så mycket mer. I olika biodlargrupper på facebook får jag massor av inspiration, likaså på våra biodlarträffar med föreningen på sommarhalvåret. Det är fantastiskt att få ta del av andra människors kunskap och inspiration och jag är så glad att jag har fått den här möjligheten att träffa människor med samma brinnande intresse som så gärna delar med sig.

Det vi behöver göra nu är att se över material, vad vi har och vad vi behöver skaffa inför nästa säsong och förbereda materialet (måla, tråda, rengöra mm) för användning. Vi behöver också hitta fler platser där vi kan sätta våra bisamhällen och göra i ordning där. I år vill jag också i förväg planera in arbetet i bigårdarna, förra sommaren skedde allt vårt arbete högst oplanerat vilket ledde till både ett och tre extrabesök hos bina. Mysigt och roligt i och för sig, men inte speciellt tidsekonomiskt. Våra familjer tycker nog att det är bra om vi umgås med dem också och inte vara med bina :D

Jag bjuder på en härlig sommarbild med ett litet bi som hämtar pollen och nektar från en hallonblomma i grannens trädgård. Honung med mycket hallon i sig blir nästan alldeles vit när den har kristalliserat sig. 

Stormigt

Att vara biodlare den här tiden på året innebär inte så särskilt mycket jobb, förutom att planera kommande säsong och förbereda så att man har det material man kan komma att behöva. Däremot går jag och oroar för om bina ska klara vintern och våren (jo, jag vet att det är både dumt och onödigt att oroa sig, det som händer det händer, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om jag gett bina tillräkligt med mat och om jag stormsäkrat bra nog). Natten som gick hade vi stormen Egon på besök här och det blåste kraftigt hela natten och förmiddagen idag. Vinden ven runt husknuten och jag lyckades inte komma till ro och somna innan klockan var tre i natt. På förmiddagen gav jag mig ut och rekade och det är väldigt skräpigt på marken och många träd, soptunnor och annat som har blåst omkull, men turligt nog var det inget som hamnade på våra kupor den här gången.

Nu kan jag andas ut för dän här gången och förhoppningsvis sova lite bättre i natt. Nu är det bara att leta upp lite tålamod och invänta binas första flygning om några månader. Medan jag väntar ska jag leta litteratur och lära mig mer om vad man kan göra med honung och bivax, för i April ska jag leda en heldagskurs i ämnet på prästgården här i Länghem. Det ska bli riktigt roligt!

Välkommen till min shop på webben!

Tio dagar in på nya året så utökar jag "världens minsta butik" med en webshop. Lite pirr i magen var det allt när jag lade shopen öppen att se för andra! Tanken har dock fått mogna under en ganska lång tid och jag har varit på gång med att starta webshop tidigare, men då har jag inte vågat och det har nog varit bra att låta det ta lite tid. Första gången för flera år sedan var det bland annat egengjorda smycken som skulle ut till försäljning och senare har det varit lite blandad kompott med pyssel och hantverk som jag velat lägga i en egen webshop.

Det som tidigare har gjort mig tveksam är att jag har tänkt "för stort". Jag har funderat på namnsättning, förpackningar och etiketter, struktur i shopen och många andra saker och inte insett att det faktiskt går att ändra om man nu skulle vilja det.Bara en sån sak som namnet har flera gånger fått mig att låta bli. Sedan är det ju väldigt många andra saker också som t.ex. följesedlar, fakturor, emballage, porto, betalningsmetod och annat som man behöver som också har hejdat mig från "att ta steget". För att inte tala om den tekniska utmaningen att ta hand om en webshop när man som jag, i första hand är intresserad av att vara kreativ och skapa.

Så, under tiden som gått så har jag utvecklats och mognat precis som tanken och jag har sänkt prestationskraven för mig själv. Jag har landat i att jag kan starta något som kan förändras, som inte behöver vara perfekt från start och att jag visst kan öppna shopen utan att ha mängder med produkter, en färdig fakturamall eller ett lager med emallage. Lite hjälp från min käre make var också en stor hjälp för att till sist ta steget.

Anledningarna till att jag vill driva webshop är flera. Jag vill dela med mig av min inspiration och kreativitet till andra människor. Produkterna jag tillverkar och säljer är naturliga och miljövänliga och även om jag själv inte är en rakt igenom econörd som plastbantar och använder tygbindor så finns det produkter jag föredrar framför andra av både personliga- och miljöskäl. Dessa produkter vill jag så klart låta dig få en chans att pröva också!

Nu har jag också stått några gånger stått på Tranemo marknad och sålt mina produkter tillsammans med min svärfar och då säljer vi även honung och andra matvaror från vår bigård och detta har också skapat ett större behov av att öppna shopen. Jag vill underlätta för mina kunder att handla av mig även under resten av året.

Det som inte finns med i shopen är livsmedel. Det vill jag inte sälja via webben men det går naturligtvis bra att köpa honung, musli, äppelmos, äppelmust, senap, glögg, honungskakor, äppelringar och hallonremmar av mig ändå. Det är bara att ta kontakt med mig via mail till honung@rubne.com.

Klicka på nedanstående länk så kommer du till shopen och mina produkter. Välkommen!

Familjen Rubnes Bigård - Shop