Gott nytt år!

Det är sista dagen på året och jag inleder den med att göra musli. Det luktar fantastiskt gott i hela huset nu och jag hoppas att doften ska väcka övriga familjen så småningom. Som vanligt är jag den första att vakna i vår familj och jag njuter av lugnet och tystnaden innan resten av huset vaknar. Det är nu på morgonen jag är som mest effektiv och kreativ, det är också i de tidiga morgontimmarna jag är mest närvarande och medveten om nuet. "Nuet" har blivit viktigt för mig de senaste åren då jag har insett att jag sällan varit närvarande i "nuet" tidigare. Jag var oftare i reflektion eller på väg mot något och det gjorde att jag missade "nuet" och jag missade också därför möjligheter att återhämta mig och att njuta av de små sakerna i livet, som till exempel doften av nygjord musli.

Mitt nyårslöfte för i år är att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Jag ska tillåta mig att vara mänsklig, att göra fel och misslyckas ibland. Jag ska tillåta mig att lära mig av de misstag jag gör och jag ska fortsätta vara modig och våga ta nya steg i livet.

Gott nytt år!

Full kyl

Jag sitter i vårt nästanfärdiga kök och tar en kopp kaffe och njuter av stillheten. Vårt julfirande är över för den här gången och jag sliter med att hitta smör och ost i kylen eftersom den är heeelt fullproppad med diverse skålar och byttor med gubbröra, sill, rödbetssallad och annat som hör julbordet till. Nu går jag in i min kreativa "efterjulenperiod" då jag ofta bjuder familjen på diverse egenkomponerade rätter för att göra åt all överbliven julmat. Om det är någon tradition jag skulle vilja förändra så är det det här med maten. Jag skulle vilja sprida ut julbordet till många måltider istället tror jag. Jag gillar det mesta som serveras på ett julbord - jag gillar mat! Men det blir ju alldeles för mycket mat för en måltid även om jag bara tar yttepyttelite av varje sak på julbordet. Jag tänker att Skinkan kunde serveras till frukost på macka med senap och ost, att man sedan äter sillunch för att senare på dagen äta middag med det varma på julbordet o mellan måltiderna fika med julgodis, risalamalta och fikon och nötter. Då skulle det kanske inte bli riktigt lika mycket rester..?

Idag blir det nog potatis med värmlänsk korv till lunch, eller spenatpasta med lax.Har vi riktig tur testar Rasmus sin cupcakemaker som han fick i julklapp, så får vi efterrätt också :) Fast innan middag ska jag ta en lång promenad med Rally. Det ser ut att bli ett fantastiskt juldagsväder här i Länghem.

God Jul med Julglögg

Nu har vi provsmakat "superglöggen" som jag gjorde igår av sommarens Aroniabär. Den blev faktiskt riktigt god, lite syrlig i smaken och inte så söt som annan "körglögg". Jag har gjort en vuxenvariant oxå, genom att helt enkelt hälla i lite alkohol.

Jag brukar säga att vi inte har några direkta traditioner på jul, men när jag reflekterat över detta så inser jag att vi gör ungefär samma sak varje år, men inte för att det är tradition utan för att vi gillar det och vill göra det. Eller det är väl det som är tradition kanske. Däremot är jag inte så traditionsbunden. Jag känner mig inte låst av våra traditioner och är flexibel med hur och vad vi hittar på o det är ju det jag egentligen menar när jag säger att vi inte har några direkta traditioner i vår familj. I år lämnar vi inte Länghem för julfirande utan hela familjen kommer hit o firar och jag har haft det fantastiskt mysigt i förberedelserna, barnen med tror jag, som med varierat engagemang har satt nejlikor i apelsiner och bakat pepparkakor och julgodis med mig. 

God jul! 

Julförberedelser i Gula huset

Nämen om jag skulle ta och skaka liv i bloggen igen ett tag. Här råder full fart inför julfirande. Kidzen och jag har jullov och i väntan på tomten och snön packar vi in julklappar, dricker glögg och bakar pepparkakor. I år har jag experimenterat fram en senap med honung i som jag är väldigt nöjd med och som vi ska servera till julskinkan på julafton. I år firas julen här hemma i Gula huset till stor del tillsammans med familjen. Trots det lider jag inte direkt av någon julstress, tvärtom! Jag känner mig riktigt cool och tror att jag har koll på läget. Jag har slitit hårt med att sänka mina prestationskrav de senaste åren och faktiskt så verkar det som att jag har kommit en bit på väg. Jag prioriterar oftare att göra det jag tycker är kul och det jag har lust med och märker att de flesta "måsten" blir gjorda av bara farten. Ibland får jag faktiskt (märkligt nog) lust att städa badrummet.

Nu ska jag ge mig på att göra egen glögg av Aroniabär. Aroniabär är ett så kallat "superbär" som innehåller mycket antioxidanter och är riktigt nyttigt. Det blir med andra ord en "superglögg".

Svärmning vid Gula huset

I slutet av förra veckan hängde det massor av bin utanför en av våra bikupor och vi trodde till en början att det berodde på värmen, men allt efter som dagarna gick ökade vår oro för att vi skulle få en svärm. "Bara den inte kommer innan skolavslutningen" hoppades jag, eftersom jag gärna vill hålla mig vände föräldrar och lärare på skolan och helst inte skrämma någon med våra bin som ju är snälla bin. 

Idag var skolavslutningen och alla barn tågade till kyrkan 08:30 och vi gick såklart oxå dit för att se dem sjunga sommarvisor och avsluta det gångna läsåret. Klockan 10:00 var jag hemma igen och i en av vinbärsbuskarna hör jag ett dovt surr... Istället för att snoppa jordgubbar och ta fram glass var det bara att hoppa ur klackaskorna och dra på sig jeans och slöja och kalla hem svärfar för att försöka ta hand om vår livs första svärm. Vi blev nog lite stressade och uppskruvade båda två, det var både läskigt, spännande och roligt att anta den här utmaningen!

Precis som med allt annat som har med biodling att göra så kan man ta hand om bisvärmar på massor av olika sätt. Vi gick på vad vi kunde minnas från kurs och kursmaterial och körde rätt så mycket på magkänsla, men i slutet ringde vi ändå vår erfarne kursledare och vän Ingvar för att få några råd på vägen och för att kolla så vi inte hade gjort alldeles tokigt. 

Svärmen skakade vi ner i en ny låda, på första försöket fick vi inte med oss drottningen utan de flög tillbaka in i vinbärsbuskarna, men på andra försöket lyckades vi och alla bin vandrade mot kupan och vi satte på en av skattlådorna från ursprungssamhället och nu ikväll har vi ställt det på en tillfällig plats. Kvar i det gamla samhället hade vi fortfarande väldigt många bin och två fulla yngellådor med ungefär 15 drottningceller så vi bestämde oss för att passa på att försöka göra ytterligare en avläggare av det samhället, så vi tog helt enkelt en yngellåda och en skattlåda var och satte på varsett ställe och vi kommer att behålla en drottningcell i varje avläggare som förhoppningsvis ska födas och flyga ut och para sig om någon vecka. Plötsligt är vår trädgård fylld med både bin och bikupor och vi har fått avläggare lite snabbare än vad jag hade förväntat mig.

Efter en dryg timme oc ett och annat bistick hade vi tillsist lyckats få ihop lådor bottnar och tak och kunde gå in och fortsätta fira sommarlov med pojkarna. Om några dagar kan vi också njuta av alldeles nyslungad sommarhonung :) 

Glad sommar!

Vildbygge vid Prästgården

När vi gick igenom Prästgårdens samhällen första gången efter att vi hade flyttat över ramarna till våra egna lådor så såg vi att våra bin på bara en vecka hade hunnit att göra ett "vildbygge" på grund av att vi hade slarvat när vi satte i ramarna. Nu har jag fått hem sommarluckor som vi ska sätta i lådorna som kommer förhindra detta men också ge oss lite "arbetsyta" när vi ska kontrollera samhällena. Vid nästa genomgång planerar vi att sätta till yngelramar från Silvias samhälle till dessa två för att förstärka dem något. Vi ska också göra om en skattlåda till en hög låda då vi har kommit på att det underlättar att ha samma storlek på yngellåda som skattlåda i vissa lägen.

Nåt som jag funderat på ett litet tag nu är när en avläggare börjar att räknas som ett samhälle??

Bina hade byggt ut en ram i det övre yngelrummet neråt då det var ett brett tomrum där. De hade dock inte hunnit fylla kakan med något. 

Många bin blir det!

I veckan fick jag hem en pall med biodlingsmaterial. Att starta upp som ny biodlare är ganska kostsamt och det är något som kan vara bra att känna till så att man har möjlighet att finansiera det hela när man vill starta upp, om man inte har tur och kan ärva av någon biodlare som vill börja avveckla. I min leverans den här gången fick jag några lådor med lock och botten så att vi ska kunna utöka antalet bisamhällen i våra bigårdar. Jag fick också burkar och lock och lite annat smått och gott som behövdes. Nu längtar jag bara efter att sätta igång och montera och måla igen och göra ytterligare avläggare från vårt första samhälle som vi fick till oss för nästa exakt ett år sedan.

Det samhället har växt sig väldigt starkt och igår när vi gick igenom det för en kontroll så hängde bina i klasar under ramarna när vi lyfte upp dem, detta trots att jag "stulit" yngelramar från detta samhället till Viktorias lite svagare samhälle för att få igång honungsproduktionen även där. Under genomgången kunde vi konstatera att vi kommer att ha några lådor med täckt honung att slunga till midsommar om vädret blir fint den kommande veckan, vilket i sin tur innebär att vi på midsommarafton kommer att kunna njuta av både egen gräslök, potatis och honung till jordgubbarna och glassen.

Jag börjar bli god vän med postens chaufför nu efter att ha fått några leveranser med både det ena och det andra.

Snart kan jag utöka sortimentet i världens minsta affär med nyslungad honung och förhoppningsvis f'ärgat läppcerat med ringblomma och bivax - experimentering pågår...

Väldigt mycket bin var det i Silvias kupa. Svärfar har nog ingen aning om hur modern han är med leopardmänstrade handskar :D

Ny bigård vid Prästgården

Våra två nya bisamhällen som vi fick till oss för ett par veckor sedan bor på Prästgården i Länghem. Vi har hämtat dem på Hulta i Borås så de har fått ett rejält miljöombyte.

Såhär många passagerare har nog aldrig svägerskans bil haft tidigare :) Den här gången var jag mycket lugnare än första gången vi skulle transportera bin.

När vi kom hem med bina satte vi dem på sin nya plats och lät flusteröppningen vara stängd till på morgonen dagen efter för att bina skulle hinna lugna ner sig lite efter åkturen

De gröna kuporna som bina kom hem i hade vi fått låna av säljaren. Efter några dagar flyttade vi över alla ramar till våra egna lådor. Som vanligt fick jag panikmåla ända in i det sista för att hinna bli färdig. 

När jag tog bort skumgummit så kröp några bin försiktigt ut först, sedan kom några till, men det tog ganska lång stund innan de började orientera sig vid sitt nya boende

Den höga kupans drottning heter Maja och den låga kupans drottning heter Filippa. Den här gången har pojkarna fått lov att döpa drottningarna :)

Hallondrag i Länghem

Nu är hallondraget igång i Länghem. Jag står just nu vid hallonsnåret hos grannen och hör hur det surrar i buskarna. I våra kupor hemma vid huset är det fullt ös men i de nya kuporna vid prästgården är det lite lugnare ännu, men det föds hela tiden nya små bin så snart är det hej livat även där.

Jag har aldrig tänkt på hur hallonblomman ser ut tidigare, visst är den fin!

Äppelblom i midsommarhonungen

Vi hoppas och tror att vi ska kunna slunga lite honung till midsommar och det har varit spännande att se vilka växter våra bin har flugit till. I midsommarhonungen kommer vi bland annat ha smak från sälg, lönn, krokus, maskros och äppelblom. När man går under äppelträden nu så surrar det behagligt i trädkronorna. Äppelträden blommar så vackert nu och på marken ser det nästan ut som att det snöar. 

Nyfödingar

I måndags gick vi igenom våra egna bisamhällen för att kontrollera att vi har en levande drottning kvar efter vintern och det såg fint ut i båda samhällena. Vi fick till och med äran att välkomna några nya små liv till världen (se bild). Våra bin hade också i Silvias samhälle redan dragit in en hel del pollen och nektar i skattlådan som vi satte på för två veckor sedan. Nu är det bland annat maskros och lönn som blommar.

Lille Rally börjar bli stor

Nu har våran lilla söta valp blivit en stor lurvig buse. Han är "en glad skit! som tycker lika mycket om att få besök som vi andra i familjen. Det märks att han börjar komma till ro i vårt levnadsmönster och har lärt sig ganska så bra när det passar att vila och när man kan busa, även om han helst skulle busa runt hela dagarna om han bara orkade.

Att spela fotboll är det absolut roligaste han vet och han tycker också om att stjäla saker som han inte får ha från oss. Ibland vill han att vi jagar honom och ibland vill han bara "ha" och tugga sönder det han stulit. Han vet väldigt väl vad som är OK att leka med och inte. Jag har haft många olika slags djur i mitt liv, och jag förundras över vilken skillnad det är på känslor gentemot en hund än t.ex ett marsvin eller en hamster. För en vecka sedan var vi hos veterinären och kastrerade Rally, något som både kan göra honom lite lugnare men framförallt också skyddar honom mot vissa sjukdomar som är vanligt bland våra fyrfota vänner. De första dygnen efter operationen var det riktigt synd om honom och han hade verkligt ont, men nu verkar han inte ha så stora besvär längre och han accepterar tratten förvånansvärt bra.

Åtta veckor gammal och tre kilo tung. Det är svårt att förstå att han har varit så liten nästan alldeles nyss. 

Sju månader och väldigt förtjust i sin lilla människokompis Olivia.

På bara fem månader har han gått upp åtta kilo och väger nu 11 kilo. Han är stark och vi jobbar hårt med att få honom att lyssna på oss OCH göra som vi säger. Eftersom han är kastrerad kommer han inte bli riktigt så kraftig som han skulle ha blivit annars, men jag tror att han som vuxen kommer att väga ca 13-15kg

En glad skit som villigt hänger med på både promenader, jogging- och cykelturer.

Pysselperiodare - nu är det trädgårdsfix som gäller :)

Nejdå, det har inte alls varit lika lugnt i verkligheten som här på Bloggen den senaste tiden. Här rullar livet på i maklig takt och jag har gått från handarbetsfasen till trädgårdsfasen :) Jag vet inte om det är så här för alla människor kanske, men jag har perioder då jag helst läser, för att sedan hellre ägna mig åt handarbete ett tag, som sedan byts ut mot matlagning och bak (den perioden brukar tack och lov inte vara långvarig för som det kakmonster jag är så hade det inte alls varit hälsosamt för mig). Jag brukar kalla mig för pysselperiodare. När jag väl ägnar mig åt en sak så gör jag det till 100% och det är väl en av anledningarna till att jag helst inte ger mig in på några större (tidskrävande) projekt eftersom risken då är stor att mitt intresse hinner svalna innan jag är färdig och när jag sedan ska ta upp det igen så minns jag knappt vad det var jag hade på gång. Just nu ligger en halvfärdig burkhätta på soffbordet och jag sitter och bläddrar längtansfullt i trädgårdstidningar och drömmer om växthus, altaner, rosenland och morgonkaffe i solsken. Den soliga påskhelgen blev också premiär för utomhusmåltid och på påskafton intogs både lunch och middag i solen.

Vi har ingen riktig altan i vår trädgård och både jag och F drömmer om att få bygga altan, problemet är att vi inte riktigt kan bestämma oss för vart vi ska ha den. Under tiden har jag grävt ut för en uteplats på framsidan av huset och två trädgårdsland där jag ska plantera kantnepeta och klätterrosor. Jag ska också flytta lökar som växer i gräsmattan och sätta dem på "gräsklipparfria zoner" istället eftersom de aldrig hinner blomma innan vi har kickat igång gräsklipparen. Listan över kommande trädgårdsprojekt kan göras hur lång som helst, men för mig är trädgården en oas där jag både får utlopp för min kreativitet och återhämtar mig i vardagen. Att bara kunna gå ut och andas in doften av morgondagg och just nu hönsgödsel är en fantastisk lyx som jag inte vill vara utan.

Sockerärter, sallad, spenat och broccoli har jag satt i pallkragarna och för att fåglarna ska låta bli ärterna innan de jar grott har jag byggt en liten tipi :) Det är fortfarande lite kallt vissa nätter så fiberduken hjälper sådden lite på traven nu i starten. 

Jämte hallonbuskarna ska jag sätta ett par rader med tidig potatis och jag hoppas på skörd till midsommar!

För mig har potatis alltid varit potatis och ingenting annat tidigare, så min förvirring när jag skulle försöka välja sort var ganska stor. "Tidig populär sort" kändes dock som ett säkert kort. Märker upp dem noga för nu när jag vet att det finns så många olika sorter vill jag så klart testa och se om jag kan hitta en favorit. 

Här har jag grävt ut för en uteplats på framsidan i anslutning till syrenbusken och det "runda" landet som jag flyttade förra året. Det är bara singel och en spalje som saknas så är det klart. Här har vi sol nästan hela dagen så jag anar att det kan komma att bli min nya favoritplats. 

Rensa botten i kupan

Vi har fått en tidig vår utan några väderbakslag i år. Mars var varmare än vanligt och April lite svalare, men våra bin som överlevde vintern har kunnat samla in pollen och nektar ifrån de tidiga växterna. Vi har tömt bottnarna på kuporna från döda bin nu, det hade vi kunnat göra tidigare oxå om vi hade velat, man ska inte vänta för länge, för eftersom de döda bina ligger och täcker över ventilgallret i botten så kan det bildas både fukt och mögel i samhället. Än har vi inte vart inne i kupan för att se om drottningarna finns kvar men eftersom det ändå inte skulle gå att få tag på en ny drottning nu så känner jag ingen brådska med att rota runt i bisamhället, utan låter dem hellre välkomna våren och jobba på i lugn och ro. Det är så roligt att stå vid bigården och se hur bina flyger in och ut ur kupan.

Förra året hade vi höga skattlådor (Lågnormal, LN) på våra kupor men i år har vi bestämt oss för att ha hälften så höga lådor för att det ska gå lite lättare att skatta honungen, så nu ligger det lite jobb till mig i garaget och väntar. Lådorna är ihopsatta och nu ska de målas. Om drottningarna överlevt och allt går bra framöver har vi bestämt oss för försöka göra några avläggare den här säsongen så att vi får fler samhällen. En av dem skall flytta till Knätte utanför Ulricehamn. När man flyttar ett bisamhälle från en region till en annan behöver man besiktiga samhället med hjälp av ortens bitillsyningsman så att samhället inte ser ut att ha några sjukdomar.

Även om vi har gått en kurs och haft våra bin i snart ett år så känner jag mig som en verklig nybörjare. Jag har fått mycket ny kunskap, men jag känner mig osäker på när man ska göra de olika momenten i bigården och vad det är jag behöver vara uppmärksam på. Det är tur att vi har möjlighet att träffas på föreningsbigården med jämna mellanrum och få lite stöd. Men nu, när vi har två levande samhällen efter vintern så känner jag mig ändå som en riktigt biodlare :)