Förra veckan tog jag ut varroagallren ur våra två bisamhällen för att kontrollera nedfallet, det hade hunnit gå tre veckor sedan vi gjorde behandlingen. I det nyaste sammhället gick det fint att få ut gallret. Jag fick tag på det med fingrarna och fick i stort sett ingen reaktion från bina i kupan. Det andra samhället däremot blev en större utmaning. Så fort jag närmade mig flustret med fingrarna så angreps jag av några vaktande bin och jag gick och hämtade min slöja, kupkniv och handskar. Massor av bin flög ut för att skydda sitt samhälle och jag anar att det är detta samhälle som också har störst chans att överleva vintern. Efter lite pill med kupkniven och några djupa andetag så fick jag dock ut gallret. Trots slöjan så tycker jag att det är obehagligt när bina blir så uppenbart irriterade men jag förmodar att det är som med det mesta annat - man vänjer sig. Ett bistick innanför brallan fick jag eftersom jag hade glömt bort att göra "strumppaket". Just en fin avslutning på min första bisäsong. Jag har inte räknat kvalstrena men trots min ringa erfarenhet så kan jag med lätthet se att hos oss handlar det om ett stort nedfall, vi har mycket Varroa och jag kan se att behandlingen har gjort stor nytta.
Visst har jag hört några biodlare säga att varroabehandlingen är starten på nästa säsong och inte avslutet på förra, eftersom man genom att ta bort kvalster också hjälper bina inför den kommande säsongen, men för mig är det ett så tydligt avslut. "Nu stänger vi butiken för i år" Jag har gjort det sista ingreppet före årsskiftet och kan bara vänta och se fram emot våren och de första flygningarna. Under tiden vi väntar ska vi börja planera för ytterligare en bigård (jag hoppas verkligen att våra bin överlever vintern!!!) och skaffa kupor, skattlådor och ramar som ska målas, träs och få vaxkakor i sig. Men först firar vi jul och nyår!
- Tänk egentligen vad en resa till Rom kan leda till. Här sitter jag nu nio månader efter resan och har blivit biodlare - Thanx Italien för era goda ostar med honung på, utan dem hade jag ägnat våren och sommaren åt något helt annat och mitt första år som biodlare har varit en fantastisk utvecklande och lärorik upplevelse på många sätt. Och tusen tack käre svärfar för att du så engagerat hängde på och såg till att vi kunde komma igång både med kurs och bin :)
 |
| Observera glipan mellan skor och byxor. Här kröp den lille stackaren in. |
 |
| Sådär, då har jag fått ut gallret. Visst är jag fin i min rosa slöja som jag fick i födelsedagspresent! |
 |
| Många kvalster |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar