Inspirationskällor

Jag är uppväxt med två händiga föräldrar. Mamma sydde mycket under hela min uppväxt, men hon ägnade sig också åt annat handarbete och piffar gärna till bakverk, presenter och andra saker lite extra. Passionen för handarbete har jag säkert ärvt av henne, däremot är mina presenter inte fullt lika tjusigt inslagna och jag skäms varje jul för att de allra knöligaste, fulaste paketen under granen är dem från mig. Men jag är inte så förtjust att slå in paket, även om jag gillar att ge bort saker.

Pappa är en "gör det självare" och jag minns att han har prenumererat på tidningen "Gör det själv" som jag lånade och inspirerades av som barn. Pappa är mer tålmodig än vad jag är och hans projekt får till skillnad från mina gärna ta lite tid. Både i tanken, men också i genomförandet. Så blir det också en helt annan klass på det han gör mot det jag gör - men varför jämföra ;)

Pappa har bidragit till med sin tid och sitt tålamod i varenda ett av alla de hem jag har haft (15 st ;) och min första lägenhet totalrenoverade vi tillsammans och det är tack vare honom jag både kan tapetsera och sätta kakel (ja, det är väl till viss del min egen förtjänst också förstås). Pappa har lärt mig att vara lösningsorienterad. Fastnar man i bygget (om det så är ett vattenrör som är i vägen eller att kaklet inte räckte riktigt så långt som man hade tänkt sig) så är det bara att filura ut en annan, ibland till och med bättre, lösning än den man tänkt sig från början. Särskilt när man arbetar med gamla hus är det viktigt att vara beredd på en och annan överraskning!

En och annan överraskning har vi redan stött på här i det nya huset också, men inte av byggteknisk karaktär direkt.... eller kanske lite ändå... Den här blöta vintern har gjort att det är ganska så blött inte bara ute, utan också i vår källare. Det är tur att vi inte använder källaren som bostad! Vi har också upptäckt att vi saknar plåtar, att brevlådan läcker så mycket så vi kunde lika gärna ställt ut en hink till brevbäraren att lägga posten i. Vi saknar också soptunna och torktumlaren har sagt tack för sig. Det går inte heller att låsa dörren på framsidan utifrån, men det är kanske lika bra, eftersom det bara finns en nyckel dit....

Ja - det har helt enkelt dykt upp ett och annat problem som behöver lösas. Det bästa är, att alla dessa små bekymmer inte har påverkat mitt humör det minsta - kanske lite när jag skulle hänga upp 250 strumpor, men jag kom snabbt på att jag kunde fälla upp torkställningen så gick det ganska snabbt att liksom sprida ut strumporna på den. Vi har lärt oss att vara snabba på att hämta in posten och ungarna går glatt till farmor och farfar med soporna, nya lås ligger här och väntar på att bli uppsatta och en ny brevlåda är på väg hit med posten och jag tror, att om vi inte hade dessa "problem", så hade vi haft annat att bekymra oss över. Jag hoppas att min positiva inställning ska hänga kvar ett tag!