För nästan exakt fem år sedan hade vi just sålt vårt första hus på Lilla Vägen. Ett projekt som vi ägnat ungefär fem år att renovera. Det var fem intensiva år, men som för det mesta så minns jag mest att det var kul. Ångesten och frustrationen över att aldrig bli färdig med renoveringarna är som bortblåst (nästan), att jag fick gå ut och runt huset under en väldigt kall och blöt period för att ta mig till duschen på grund av att vi hade bytt trappan mot ett hål minns jag bara om jag tänker riktigt hårt. Att det fanns väldigt stora spindlar i det duschutrymmet minns jag nog knappt alls... Men jag minns med glädje den helgen pappa och jag ägnade åt en köksrenovering "light" (så jädra light var det kanske inte, det blev en rätt stor skillnad som krävde mycket arbete, men oj vad fint det blev!). Jag minns den fantastiska känslan av tillfredsställelse varje gång vi hade avslutat ett arbete.
När jag tänker tillbaka var det ganska mycket vi hann med på de där åren.... Två toaletter och ett badrum, två kök, fyra sovrum, renovering av gammal trappa, bygga ny trappa.. Jag lärde mig sätta pärlsponttak (kommer sannolikt aldrig att göra det igen), kakla, putsa väggar med väggputs (det blev fint, det vill jag göra igen!), lägga golv, ta upp golv och lägga det igen och många fler saker. Vi gjorde om hela trädgården också - ändå sålde vi huset. Delvis för att vi var trötta på att renovera, det var mycket kvar att göra (!). Såhär i efterhand kan jag tänka att vi nog inte riktigt visste vad vi ville ha. Jag älskade huset så som det var, men planlösningen passade oss inte riktigt och när vi började ändra på den blev alla projekt väldigt stora och komplicerade. Det var andra saker också så klart, vi hade fått en liten Rasmus och en liten Erik var på väg. Vi tyckte att det kändes som en stor utmaning att ta oss an de kvarvarande ganska stora projekten med småbarn i huset.
Jag har aldrig längtat tillbaks till huset på Lilla Vägen (däremot är jag väldigt nyfiken på hur det ser ut idag, eftersom de nya ägarna också har ägnat nu nästan fem år åt att renovera, stackars lilla hus). Men jag har många goda minnen därifrån! Jag ångrar heller inte att vi byggde huset på Björvik. Vilken rolig erfarenhet och nu har jag lärt mig att anlägga en trädgård också - och att den typen av projekt tar lite för lång tid innan man ser resultatet för att de riktigt ska passa mig :)
Att bo i en enplansvilla där allt är nytt och fräscht och färdigt har varit en sån lyx under pojkarnas småbarnsår. Mycket har varit så enkelt, och eftersom jag tycker att det är ganska svårt att vara småbarnsmamma har det hjälpt mig mycket att det har gått att städa huset på 32 minuter och att vi inte har behövt tapetsera och måla och hålla på. Vi har haft att göra ändå! Men att bo i en liten enplansvilla tillsammans med två brötiga killar som gärna bjuder hem halva kvarteret och leker krig är inte lika lyxigt. När vi byggde huset på Björvik var jag så inne i mammarollen, att jag glömde alla andra saker jag tycker om att göra, och att de sakerna behöver få lite utrymme. Eftersom vi inte har haft det utrymmet, så har jag inte heller ägnat så mycket tid åt saker som jag mår bra av att göra. Efter att trädgården var färdigplanerad och anlagd och altanerna byggda så började jag bli lite uttråkad.
En sommar var det skönt att bara sitta och läsa och slappa - men sen kom rastlösheten krypande. Jag som trodde att jag "aldrig skulle vilja renovera igen" kände att det skulle vara roligt med nåt litet projekt...
Innan vi kom så långt som till att vi skulle sälja huset på Björvik så köpte vi ett litet miniprojekt - Pärlan. Vår lilla husvagn som jag med stor iver piffade till för ett par år sedan och där vi har spenderat många roliga semesterveckor.
Det ska bli intressant att reflektera över det gula huset i Länghem om sisådär fem år. Blev det som vi tänkte, trivdes vi, lyckades vi hålla oss till "ett projekt i taget var" så som vi har sagt... Det gula huset i Länghem är gammalt och stort, det kräver en del omvårdnad och det finns massor att göra om man vill, men det är inget man måste göra om man inte vill. Just de där måstena kan ju annars vara lite jobbiga och motivationsdödande.
 |
| Huset på Lilla Vägen |
 |
| Pärlan - så fin så fin, men nu till salu :) |
 |
| Björvikshöjden |
 |
| Det gula huset i Länghem |
