Erik är familjens lille fruktoman. Vi får gömma frukten här hemma för honom annars skulle han inte äta någonting annat. För ett tag sedan sparade vi kärnorna från en clementin som han åt och planterade tillsammans. Vi gjorde ett litet miniväxthus med hjälp av en grillpinne och en fryspåse som vi trädde över krukan. Sen fick vi vänta....och vänta....och vänta. Det tog väldigt lång tid men nu så har vi fått upp ett helt litet gäng med små miniplantor som jag planterade om idag i egna krukor.
Jag hoppas att jag ska få lilleE till hjälp att ta hand om de små plantorna. De får absolut inte torka ut och de får inte stå för svalt och inte för varmt och ja, det verkar vara en hel vetenskap att få de där små bäbisplantorna att överleva. Så jag har spridit ut dem nu för att öka chanserna för att åtminstone någon överlever. Pappa har fått några och svärmor ska få några och så bor några kvar här på lite olika ställen. När det blir varmare ska jag ställa ut ett par stycken och se ifall jag kan få dem att trivas i solhörnan.
När jag var i krukförrådet och letade efter krukor att plantera i så hittade jag tre förpackningar med sockerärter. Jag som redan har planterat sockerärter i pojkarnas jordgubbsland började lura på vart jag kan plantera mer. Sockerärter kan man väl inte få för mycket av? Inte säkert att det blir något av de där ärterna, jag vet inte hur gamla påsarna är, men det skadar ju ingen att peta ner dem i jorden iallafall. Något kommer det kanske upp :)
 |
| Ungefär fem centimeter stor är den största lilla plantan nu. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar