Idag var skolavslutningen och alla barn tågade till kyrkan 08:30 och vi gick såklart oxå dit för att se dem sjunga sommarvisor och avsluta det gångna läsåret. Klockan 10:00 var jag hemma igen och i en av vinbärsbuskarna hör jag ett dovt surr... Istället för att snoppa jordgubbar och ta fram glass var det bara att hoppa ur klackaskorna och dra på sig jeans och slöja och kalla hem svärfar för att försöka ta hand om vår livs första svärm. Vi blev nog lite stressade och uppskruvade båda två, det var både läskigt, spännande och roligt att anta den här utmaningen!
Precis som med allt annat som har med biodling att göra så kan man ta hand om bisvärmar på massor av olika sätt. Vi gick på vad vi kunde minnas från kurs och kursmaterial och körde rätt så mycket på magkänsla, men i slutet ringde vi ändå vår erfarne kursledare och vän Ingvar för att få några råd på vägen och för att kolla så vi inte hade gjort alldeles tokigt.
Svärmen skakade vi ner i en ny låda, på första försöket fick vi inte med oss drottningen utan de flög tillbaka in i vinbärsbuskarna, men på andra försöket lyckades vi och alla bin vandrade mot kupan och vi satte på en av skattlådorna från ursprungssamhället och nu ikväll har vi ställt det på en tillfällig plats. Kvar i det gamla samhället hade vi fortfarande väldigt många bin och två fulla yngellådor med ungefär 15 drottningceller så vi bestämde oss för att passa på att försöka göra ytterligare en avläggare av det samhället, så vi tog helt enkelt en yngellåda och en skattlåda var och satte på varsett ställe och vi kommer att behålla en drottningcell i varje avläggare som förhoppningsvis ska födas och flyga ut och para sig om någon vecka. Plötsligt är vår trädgård fylld med både bin och bikupor och vi har fått avläggare lite snabbare än vad jag hade förväntat mig.