Lille Rally börjar bli stor

Nu har våran lilla söta valp blivit en stor lurvig buse. Han är "en glad skit! som tycker lika mycket om att få besök som vi andra i familjen. Det märks att han börjar komma till ro i vårt levnadsmönster och har lärt sig ganska så bra när det passar att vila och när man kan busa, även om han helst skulle busa runt hela dagarna om han bara orkade.

Att spela fotboll är det absolut roligaste han vet och han tycker också om att stjäla saker som han inte får ha från oss. Ibland vill han att vi jagar honom och ibland vill han bara "ha" och tugga sönder det han stulit. Han vet väldigt väl vad som är OK att leka med och inte. Jag har haft många olika slags djur i mitt liv, och jag förundras över vilken skillnad det är på känslor gentemot en hund än t.ex ett marsvin eller en hamster. För en vecka sedan var vi hos veterinären och kastrerade Rally, något som både kan göra honom lite lugnare men framförallt också skyddar honom mot vissa sjukdomar som är vanligt bland våra fyrfota vänner. De första dygnen efter operationen var det riktigt synd om honom och han hade verkligt ont, men nu verkar han inte ha så stora besvär längre och han accepterar tratten förvånansvärt bra.

Åtta veckor gammal och tre kilo tung. Det är svårt att förstå att han har varit så liten nästan alldeles nyss. 

Sju månader och väldigt förtjust i sin lilla människokompis Olivia.

På bara fem månader har han gått upp åtta kilo och väger nu 11 kilo. Han är stark och vi jobbar hårt med att få honom att lyssna på oss OCH göra som vi säger. Eftersom han är kastrerad kommer han inte bli riktigt så kraftig som han skulle ha blivit annars, men jag tror att han som vuxen kommer att väga ca 13-15kg

En glad skit som villigt hänger med på både promenader, jogging- och cykelturer.

Pysselperiodare - nu är det trädgårdsfix som gäller :)

Nejdå, det har inte alls varit lika lugnt i verkligheten som här på Bloggen den senaste tiden. Här rullar livet på i maklig takt och jag har gått från handarbetsfasen till trädgårdsfasen :) Jag vet inte om det är så här för alla människor kanske, men jag har perioder då jag helst läser, för att sedan hellre ägna mig åt handarbete ett tag, som sedan byts ut mot matlagning och bak (den perioden brukar tack och lov inte vara långvarig för som det kakmonster jag är så hade det inte alls varit hälsosamt för mig). Jag brukar kalla mig för pysselperiodare. När jag väl ägnar mig åt en sak så gör jag det till 100% och det är väl en av anledningarna till att jag helst inte ger mig in på några större (tidskrävande) projekt eftersom risken då är stor att mitt intresse hinner svalna innan jag är färdig och när jag sedan ska ta upp det igen så minns jag knappt vad det var jag hade på gång. Just nu ligger en halvfärdig burkhätta på soffbordet och jag sitter och bläddrar längtansfullt i trädgårdstidningar och drömmer om växthus, altaner, rosenland och morgonkaffe i solsken. Den soliga påskhelgen blev också premiär för utomhusmåltid och på påskafton intogs både lunch och middag i solen.

Vi har ingen riktig altan i vår trädgård och både jag och F drömmer om att få bygga altan, problemet är att vi inte riktigt kan bestämma oss för vart vi ska ha den. Under tiden har jag grävt ut för en uteplats på framsidan av huset och två trädgårdsland där jag ska plantera kantnepeta och klätterrosor. Jag ska också flytta lökar som växer i gräsmattan och sätta dem på "gräsklipparfria zoner" istället eftersom de aldrig hinner blomma innan vi har kickat igång gräsklipparen. Listan över kommande trädgårdsprojekt kan göras hur lång som helst, men för mig är trädgården en oas där jag både får utlopp för min kreativitet och återhämtar mig i vardagen. Att bara kunna gå ut och andas in doften av morgondagg och just nu hönsgödsel är en fantastisk lyx som jag inte vill vara utan.

Sockerärter, sallad, spenat och broccoli har jag satt i pallkragarna och för att fåglarna ska låta bli ärterna innan de jar grott har jag byggt en liten tipi :) Det är fortfarande lite kallt vissa nätter så fiberduken hjälper sådden lite på traven nu i starten. 

Jämte hallonbuskarna ska jag sätta ett par rader med tidig potatis och jag hoppas på skörd till midsommar!

För mig har potatis alltid varit potatis och ingenting annat tidigare, så min förvirring när jag skulle försöka välja sort var ganska stor. "Tidig populär sort" kändes dock som ett säkert kort. Märker upp dem noga för nu när jag vet att det finns så många olika sorter vill jag så klart testa och se om jag kan hitta en favorit. 

Här har jag grävt ut för en uteplats på framsidan i anslutning till syrenbusken och det "runda" landet som jag flyttade förra året. Det är bara singel och en spalje som saknas så är det klart. Här har vi sol nästan hela dagen så jag anar att det kan komma att bli min nya favoritplats. 

Rensa botten i kupan

Vi har fått en tidig vår utan några väderbakslag i år. Mars var varmare än vanligt och April lite svalare, men våra bin som överlevde vintern har kunnat samla in pollen och nektar ifrån de tidiga växterna. Vi har tömt bottnarna på kuporna från döda bin nu, det hade vi kunnat göra tidigare oxå om vi hade velat, man ska inte vänta för länge, för eftersom de döda bina ligger och täcker över ventilgallret i botten så kan det bildas både fukt och mögel i samhället. Än har vi inte vart inne i kupan för att se om drottningarna finns kvar men eftersom det ändå inte skulle gå att få tag på en ny drottning nu så känner jag ingen brådska med att rota runt i bisamhället, utan låter dem hellre välkomna våren och jobba på i lugn och ro. Det är så roligt att stå vid bigården och se hur bina flyger in och ut ur kupan.

Förra året hade vi höga skattlådor (Lågnormal, LN) på våra kupor men i år har vi bestämt oss för att ha hälften så höga lådor för att det ska gå lite lättare att skatta honungen, så nu ligger det lite jobb till mig i garaget och väntar. Lådorna är ihopsatta och nu ska de målas. Om drottningarna överlevt och allt går bra framöver har vi bestämt oss för försöka göra några avläggare den här säsongen så att vi får fler samhällen. En av dem skall flytta till Knätte utanför Ulricehamn. När man flyttar ett bisamhälle från en region till en annan behöver man besiktiga samhället med hjälp av ortens bitillsyningsman så att samhället inte ser ut att ha några sjukdomar.

Även om vi har gått en kurs och haft våra bin i snart ett år så känner jag mig som en verklig nybörjare. Jag har fått mycket ny kunskap, men jag känner mig osäker på när man ska göra de olika momenten i bigården och vad det är jag behöver vara uppmärksam på. Det är tur att vi har möjlighet att träffas på föreningsbigården med jämna mellanrum och få lite stöd. Men nu, när vi har två levande samhällen efter vintern så känner jag mig ändå som en riktigt biodlare :)